Tobias Holmström har bott sex år på gruppboendet Apollo i Boden. Han är som vilken vanlig kille som helst, gillar hockey och fotboll och spelar lite innebandy för skoj skull. Han håller på Luleå hockey och BBK Fotboll.
Han berättar om matchen varifrån han fick med sig ett minne för livet. det var derbyt mellan Luleå och Skellefteå den 10 september förra året.
– Det var 6 300 åskådare. Det var då jag blev ihop med min tjej. Det glömmer jag aldrig. Vi förlovade oss på nyårsaftonen, säger Tobias Holmström.
Han är också ett fan av musik, framför allt dansbandsmusik och har varit på dans på Western farm och Björknäsparken.
Tobias skiner upp när han talar om sitt favoritband, Lasse Stefanz, och berättar att när han mår riktigt dåligt och inte har någon att prata med så brukar han lyssna på dem.
– Då mår jag genast mycket bättre.
Och det är egentligen det vi ska prata om - saker som får Tobias Holmström att må dåligt. Han uppger att han får med sig lunchlådor till jobbet från boendet. Han jobbar som vaktmästare varje vardag.
– Det är så små portioner att jag inte blir mätt. Jag har pratat med personalen och de säger att de ska fixa det, men i stället har det blivit sämre, säger Tobias och förklarar att han handlar en dag i veckan, men tillägger att han inte får köpa smörgåsmargarin, mjukbröd, korv eller kaviar.
– Jag älskar korv och kaviar, men får bara handla korv till matlagning.
Varför?
– De påstår att jag går upp för mycket i vikt och har sagt att jag blir för fet.
Tobias Holmström säger att hans flickvän hade handlat skinka, smör och kaviar en gång. De satte in det i hans kylskåp och gick sedan till en kompis. När de kom tillbaka hade någon utan tillåtelse gått in i hans lägenhet och tagit bort varorna. De gick till personalen och ifrågasatte detta.
– Hon ansåg att vi inte skulle äta det för att vi är överviktiga, så sa hon. Min flickvän blev ledsen det var ju hennes grejer.
Han säger att det inte är enda gången de varit inne i hans bostad utan tillstånd.
När Tobias Holmström berättar att personalen väger honom blir han mycket känslosam och vänder för ett ögonblick bort blicken. Ögonen är blanka.
– Jag blir ledsen när de väger mig. Det känns trackande. Jag har varit på läkarkontroll och då var allt bra.
Han tycker att det är jättejobbigt att personalen inte litar på honom.
– Jag kan inte utvecklas om de inte har förtroende för mig.