Petter Askergren, artist, entreprenör och författare, föreläser för olika grupper om sin skolgång, bakgrund och om hur han hamnade i det yrke han håller på med. Han berättar hur han upptäckte litteraturen via musiken, som blev en språngbräda in i den världen.
– Hade jag inte börjat med böcker hade jag inte hållit på med det jag gör idag – musik.
Han gick på Sofiaskolan i Stockholm.
– Jag hade inte alls dåliga lärare, men jag hade problem med att lära mig läsa och skriva och kom igång med det väldigt sent i livet. Det föll på plats när jag hamnade på KomVux.
Han samkör sin egen historia med en ung kille, som har andra förutsättningar, för att visa hur det ser ut idag.
– Man har ett helt annat sätt att se på folk som är hyperaktiva, har svårt att sitta still eller har koncentrationssvårigheter. Det är lättare idag att förse de eleverna med rätt verktyg. Där ser jag en jättestor skillnad.
Att Petter landade där han gjorde bedömer han beror på att han hade en extremt stöttande mamma.
Han minns när han gick i skolan och säger att den var kulturellt elitistiskt. Han upplevde ett otroligt mindervärdeskomplex.
– Det är lätt att känna sig liten i den världen. Då kan jag tänka mig hur de här ungarna har det idag med sociala medier, krav på hur tjejerna ska se ut och hur de pratar med varandra. Det är grövre, hårdare allting. Passa in eller inte passa in. Du hängs ut på sociala medier hit och dit.
Petter är en mångsysslare.
– Man skulle kunna säga att jag har 20 olika yrken samtidigt. Flera av dem handlar om självkänslan, att bevisa att jag kan utföra dem senare i livet.
Han ville till exempel gå restauranglinjen, men fick inte det. Nu driver han två restauranger och ett hotell bara för att och för att han tycker det är roligt.
– Det finns ingen trygghet i att vara artist. Du är aldrig hetare än din egen succé. Det är en tuff bransch. Därför har jag tyckt att det är roligt att titta på att göra andra saker.
Han är dessutom sommelier och vinimportör. Dessförinnan läste han socialpedagogiskt ungdomsarbete och fördjupade sig i läs- och skrivsvårigheter. Därefter skrev han två böcker.
Alla kanske inte känner igen sig i allt han säger, men det finns säkert beröringspunkter i hans berättelser om skolan.
– Man blir äldre och känner att man lyckas hitta något man är bra på. Mycket av min uppväxt handlade om att söka vad jag är bra på. Då kändes det som jag inte var bra på någonting.
Hans budskap till unga människor är att inte stressa, utan saker och ting måste få ta sin tid.
– Det är svårt för skolan för de gör så mycket de bara kan idag med de resurserna de har. Det som mer kristalliseras nu är att vi är olika som människor och vi befinner oss i olika stadier i livet under perioder där vi buntas ihop och förväntas vara exakt likadana.
Ett annat budskap är att alla kanske inte har en mamma som han hade, men det finns andra vuxna människor som kan vara bra mentorer. Det kan vara en tränare eller en kompis förälder, som man litar på och har förtroende för.
Han presenterar inget framgångsrecept utan berättar bara sin historia.
– Alla måste hitta sin egen väg, men i det så tror jag det handlar om att ta in så mycket inspiration man kan från saker som på nått sätt hjälper en. De finaste betygen jag har fått det är när man pratar för gymnasieeleverna, som är den tuffaste publiken av alla, och nån kommer fram efteråt och säger ”att det känns som du talar vårat språk”. Då är det kul på riktig, säger Petter.
Då har han nått fram.