Norrbottens Media har berättat om Lars Jonssons mamma, som är demenssjuk och har bott på Å-Center i drygt två år. Av de sju som bodde på hennes våningsvåningsplan är det bara två kvar. I takt med att kommunen tömt avdelning har hon snabbt blivit sämre. Hon är orolig, förvirrad och sover inte alltid på nätterna, utan kliver upp och går.
Yngve Gustafson är professor i geriatrik och anser att man borde ha en helt annan respekt för gamla människor, deras behov och vilja.
– Bara oron inför att flytta skapar kaos för den här gamla damen.
Att flytta de gamla och sjuka från Å-Center är, enligt honom, uppenbart förenat med risker. Även om han tillägger att man kanske bör kontrollera om Lars Jonssons mamma drabbats av något annat, säger han samtidigt att hon självklart är orolig i den här situationen.
– När det händer något som de inte förstår kan de bli mer förvirrade, oroliga och slutar att sova.
Han förklarar även att när man byter boende så ökar infektionsrisken. Det ökar också risken att man i början på det nya boendet är förvirrad och då ökar även fallrisken.
– Redan nu är risken stor att hon kan ramla och få en höftfraktur eller slår i huvudet.
Yngve Gustafsson berättar att man på sjukhus sett att hälften av alla fallolyckor inträffar när patienterna är förvirrade.
– När man är förvirrad leder det inte sällan till att man sätter in lugnande medicin, som ytterligare ökar risken att ramla.
Han tillägger att Lars Jonssons 95-åriga mamma dessutom är skör av sin ålder.
– Det är också en stor risk nu när hon är orolig och rastlös att hon, förutom att hon gör av med mycket mer energi, inte får i sig tillräckligt med mat. Så hennes allmäntillstånd försvagas både nu och när hon flyttar in med ökad oro och vandringsbenägenhet.
Han förklarar att när man inte får i demenssjuka personer den näring de behöver så blir de snabbt mycket sämre. Det här med maten är också något personalen har kunskap om på boendet där Lars Jonsson mamma bor.
– De vet vad hon äter och hur man förmår henne att äta. Det är stor risk att hon äter sämre eller till och med slutar att äta när hon blir förvirrad. Det är mycket farligt som kan hända, säger Yngve Gustafson.
Han påpekar att han inte vet vad hon har för läkemedel, men säger att risken är att det blir mer om hon inte kan sova på nätterna.
– Då kan det sluta med en katastrof. När man är 95 år tål man väldigt lite läkemedel.
En studie, som gjordes för länge sedan i Umeå, visade att en mycket noggrant förberedd flytt från ett mentalsjukhus visade att riskerna för komplikationer då minskade.
Om man nu måste flytta de gamla, hur ska kommunen hantera det?
– Det handlar väldigt mycket om personalens kännedom om personera som bor där. Har man lärt känna henne två år på ett boende så tar man ofta inte tid eller resurser till att överföra den kunskapen tillräckligt noggrant, svarar Yngve Gustafson.
Han jämför med barn som skolas in under en till två veckor när de börjar på en förskola. Yngve Gustafson förklarar att ett barn har ungefär samma situation som en demenssjuk person.
– De kanske inte förstår informationen och vad det innebär att flytta. De kommer till en främmande miljö, men har lättare att lära sig hitta. När man flyttar gamla brukar det inte ske någon inskolning alls. För en demenssjuk människa kan den här nya miljön vara helt obegriplig. Det hänger ihop med sjukdomen, men blir ofta värre när hon (Lars Jonssons mamma) fungerat i en miljö.
Lars mamma ska flytta till Svedjebacka till en lägenhet, som de anhöriga anser är betydligt sämre än den hon har och bedömer att risken är stor att hon kommer att drabbas av depression. Att flytta blir som att börja om, enligt Yngve Gustafson.
– Om hon dessutom helt ska byta personal blir det ytterligare en stress. Det kanske bara följer med en överrapportering. Att minska riskerna är ett en eller två anställda på boendet, som känner henne, borde kunna följa med under de första veckorna för att föra över alla sina kunskaper till den nya personalen och skapa en trygghet för henne.
Han påpekar att kvalitén i dagens äldreomsorg det senaste decenniet och mer systematiskt har urholkats till stor del.
– Andelen som svälter inom äldreomsorgen har aldrig varit högre än idag. Det är väldigt mycket nedskärningar och försämringar som pågår överallt.
Han uppger att det man inte har klart för sig är att kostnaderna rusar i höjden när kvalitén är dålig.
– Vi har i flera studier visat att om man höjer kvaliteten så blir kostnaderna lägre för vi får färre trycksår, fallolyckor och infektioner. Det är billigare med bättre kvalitet. Dessutom mår de gamla bättre. Kvalitet löner sig, men i stort sätt ingenstans har man satsat på det.