Ett tjockt snötäcke ligger på isen och mellan snö och is finns ett lager av slask. Det klafsar om skorna när Kent-Ove Andersson drar sin pulka med fiskegrejor.
En gång i tiden var orten Sandträsk förknippad med det stora sanatorium som tog emot tuberkulossjuka människor från hela länet.
Sandträsk som ligger cirka fyra mil norr om Boden förknippas i dag i stället med rödingfiske där den stora sjön lockar sportfiskare från Norrbottens kust- och inland.
Kent-Ove Andersson bor i Buddbyn utanför Boden och den här vintermorgonen har han också sällskap av fiskekompisen Tommy Forsmark från Råneå. De två är mycket erfarna pimpelfiskare när det handlar om att hitta röding i så kallade put and take-vatten.
– Det är ju så skönt att bara få åka hit. Jag fiskar ju på många olika platser men här har jag fiskat sedan 90-talet så det här har blivit en av mina absoluta favoritvatten, säger Kent-Ove.
Sedan plockar han fram isborren och gör upp några hål innan han sätter sig tillrätta. Han sparkar undan issörjan som har bildats och använder sedan isskopan för att ta bort allt is och slask.
– Det är viktigt att ha ett rent hål så att man verkligen känner vad som händer, säger han och ler.
Båda två fiskar med tunna och lätta spön. Det har de gjort i många år och de ultralätta spöna har gett pimpelfisket ytterligare en dimension.
– Det är så mycket roligare för med ett sådant här spö kan jag känna direkt som det är fisk. Det är ju det som gör det så spännande och fascinerande. För det gäller verkligen att vara med. Det är extra viktigt när fisken inte är riktigt på hugget, säger Kent-Ove.
Efter en trög start drar Tommy Forsmark dagens första fisk. Det är en grann röding som väger uppskattningsvis någonstans mellan åtta och nio hekto.
– I en annan sjö där vi fiskar mycket har det varit så mycket smått. Det är ju så här de ska de se ut. Titta så röd och fin den är här under, säger han och synar den vackra fisken.
Det dröjer bara en liten stund innan det är Kent-Oves tur, men den fisken tappas när han ska få den genom hålet. Kvarten senare får han ett nytt hugg och snart ligger ännu en fin röding på den vita snön intill hålet. Det kommer att visa sig att den självlysande mormyskan ska göra succé.
– Nu har jag en. Och den här är fin, säger Tommy Forsmark.
Direkt som hugget kommer är han beredd och kliver några steg bakåt för att hålla linan sträckt. Sedan början han att arbeta med fisken.
– Det är ofta som fisken simmar uppåt direkt efter att den har huggit och är man inte med på noterna då så tappar man ofta fisken eftersom kroken inte har hunnit att fastna, förklarar Tommy.
Vid hans fötter ligger nu ännu en grann fisk med härligt röd buk. Det visar sig att han har hamnat i ett riktigt bra hål för han kommer att dra ytterligare ett par riktigt fina fiskar.
– Ofta är det ju sådär att ett hål är bättre. Det är ju helt omöjligt att förklara men så är det, säger Kent-Ove.
I mitten av april brukar de ta bort blinkstavarna eftersom det är så pass mycket ljusare i vattnet den tiden.
– Fisken blir också lite kinkigare på våren. I inplanterade vatten blir rödingen försiktigare. Så om jag återvänder hit om en månad kommer jag nog bara att fiska med svarta flugor utan blinkstav. Jag vet ju inte hur den självlysande mormyskan funkar då men det lär väl visa sig, säger han och ler.