Siv Nyström fyller 87 år i oktober.
– Om jag lever då.
Sedan hon började få medicinsk fotvård har hon gått på Björknäs hälsocentral. Hon fick behandling var tredje månad, men säger att det blivit kaos sedan avtalet mellan Region Norrbotten och Bodens kommun upphörde 11 februari.
– Man får inte längre komma dit.
Utan fotvård får hon värk och kan inte klippa naglarna själv.
– Jag når inte ner till mina fötter.
När hon sedan läste om Thure Johansson i NSD, att han också blivit utan fotvård insåg hon att hon inte var ensam som drabbats och fick hjälp av en son, att skriva en insändare. Hon avslutade den med förhoppningen om en "snar förändring innan amputation möjligen väntar för oss äldre".
Siv Nyström berättar att en släkting, som också har diabetes, har amputerat ena foten.
– Det är ju sagt att om man har diabetes och hemsjukvård så har man fri fotvård, men nu när man måste gå privat måste man betala. Jag hade så ont i mina fötter, säger Siv Nyström och talar om, att hon i juli fick betala 700 kronor för att få hjälp hos en privat fotvårdsterapeut.
Hennes son Dan Nyström är irriterad över att hans mamma tvingas bekosta behandlingen själv.
– Det är fel.
Den kostnaden tycker han ansvarig verksamhet ska stå för.
– Om man inte jagar någon kommer det ju ingen hit. Det är ju vård vi pratar om. När man blir 86, 87 och 90 år gammal ska det ju inte vara så, bara för att de inte kommer överens om upphandlingar, att man ska vårda sig själv. Det kan inte vara meningen. Vården ska ju skötas oavsett hur de upphandlar den. Man kan ju inte ge bort vården. Det är som att säga att du inte får komma till en läkare för att du blivit för gammal och vi inte har några läkare, säger Dan Nyström.
Han tycker det är jäkligt dåligt och påpekar, att det finns personer i Boden som vårdar fötter. Hans uppmaning är att samhället köper medicinsk fotvård av dem och tillägger, att den är viktig för hans gamla mor.
Speciellt nu sedan hon inte längre kan aktivera fötterna. Tidigare berättar Siv, att hon hade rullator och brukade promenera i den långa korridoren på Björken där hon bor. Det stimulerade blodcirkulationen.
– Nu går jag ingenting. Jag kan ju knappt stå på benen.
– Därför är det viktigt att någon ser över dina fötter regelbundet, säger dottern Helena Pettersson till sin mamma och poängterar, att det inte får gå för lång tid mellan behandlingarna.
– Det är så tragiskt att i den här åldern inte få den vård man har rätt till, utan måste stå för den själv.