Doris Tiensuu tar ut en veckas semester och bor hon på samma hotell som lärarna från vårdprogrammet som besöker praktikplatserna för Björknäsgymnasiets vårdprogram.
–Jag har varit med som handledare sedan 2007 då projektet startade och det kom hit irländska elever för att observera hur vi jobbade inom den svenska äldrevården och även delta i vårdarbetet.
Som handledare harDoris alltid gett 110 procent av sig själv.
–Därför känns det viktigt för mig att resa till Irland för att själv se hur de jobbar i andra länder för att kunna vara en bättre handledare när eleverna kommer hit. Jag blev glad när jag fick möjligheten att åka med, säger Doris Tiensuu.
Den 19 april sker avresan till Dublin och hon hoppas återse några av de irländska eleverna som tidigare besökt Boden. Doris Tiensuu har varit anställd åt Bodens kommun sedan 1988.
–Jag började i hemtjänsten och fick sedan en tjänst på Å-center och utbildade mig till undersköterska. Jag har alltid tyckt om att jobba med gamla människor. Jobbet betyder oerhört mycket för mig.
Doris Tiensuu har själv fått erfara hur det är att komma till ett nytt land.
–Jag träffade en engelsman 2000 och flyttade med honom till England. Jag fick jobb efter en månad på ett vårdhem som låg utanför London där jag bodde.
Hon trivdes men arbetsskiften kunde vara på 12 timmar och sedan tillkom två timmars restid varje dag.
–Man fick välja hur mycket man ville jobba så jag gjorde ungefär 42 timmar i veckan, säger Doris Tiensuu.
Det som hon var mest stolt över var hjälpmedlen som användes.
–Allting vi använde på vårdhemmet var köpt i Sverige. Vi hade mycket hjälpmedel i jobbet men deras äldreboende påminner om sjukhusmiljö, säger Doris Tiensuu.
Hon tycker att utlandsarbetet var lärorikt och utvecklande, inte minst att göra sig förstådd på engelska.
–Jag vet nu hur det är att komma till ett annat land. Det är nytt land, nytt språk, nytt folk. Det är inte så lätt. Det var också mycket nya engelska facktermer att lära sig i vårdjobbet, säger hon.
När förhållandet tog slut efter fem år i England så återvände hon till Boden.
–Hemlängtan blev för stark. Jag hade tur som fick komma tillbaka till Å-center för där trivs jag, säger Doris Tiensuu.
Ska hon peka ut något som skiljer den engelska vården jämfört med den svenska är det disciplinen som råder.
–Alla vet sin plats. I England fanns en chef som bestämde och de andra rättade sig efter det som gällde, säger Doris Tiensuu.