Minnesstunden som även innehöll en tyst minut inleddes vid tolvtiden på lördagen av initiativtagaren Annica Öberg.
¬-Jag hoppas alla som är här i dag sänder en tanke och riktar all uppmärksamhet flickans familj, vänner, bekanta och klasskamrater, säger en av initiativtagarna Annica Öberg.
Den mördade 20-åringens Vatchareeya Bangsuans mamma Kathariya Similä var en av dem som gick fram till mikrofonen för att säga några ord och tacka för allt stöd.. Hon hinner säga: "Jag älskar Ploj, Vatchareeya, min dotter". Sedan faller hon ihop och får ledas från platsen. Stunden blev smärtsam.
– Mamman ville vara här i dag och hon tackar alla bodensare för deras stöd, säger Annica Öberg.
Gripande tal
Några som också höll gripande tal var bland annat läraren Paula Forsström från Björknässkolan tilsammans med 20-åringens gamla gymnasieelever.
– Alla är jätteledsna. Vatchareeya var en ödmjuk och rejäl ung människa. Vi kan hedra hennes minne och tänka på de värden hon höll högt och försöka vara en god människa. Som ser möjligheter och det som livet kan erbjuda, säger läraren.
Även klasskamraten Anoma Wallinder, från Vatchareeyas klass på Luleå tekniska universitet sörjer. Rösten bär knappt.
– Jag går i samma klass som Vatchareeya på LTU. Vi brukar arbeta ihop. Hon försökte plugga, fixa alla tentor. I går hade vi ett möte med klassen. Alla var bedrövade. Vatchareeya hade verkligen viljan inom sig. Vi hade något speciellt ihop, säger Anoma.
Visa deltagande
Några som NSD träffade kände inte alls familjen. Som bodensarna Irma Skytt och Margareta Vikström.
– Vi ville visa vårt deltagande och det är ett bra initiativ. Det känns nästan som om man själv har personlig sorg. Att det finns folk som gör så här i vår stad, säger Irma Skytt.
Kommunalrådet Bosse Strömbäck var också inbjuden till minnestunden.
-Det här är faktiskt den svåraste gången jag har hållit i en mick. Det är bara titta oss omkring . Den här minnesstunden behövde vi allihopa, säger Strömbäck.
Han mindes tillbaka när beskedet kom om 20-åriga Vatchareeyas försvinnande.
– Plötsligt var hon saknad, då blev det genast jobbigare och allvarligare. Under tiden ökar oron för de närmaste. Sedan upptäckts kroppsdelarna och i den sekunden, är kommunaltrauamat på plats för alla. Då är alla delaktiga i det här och vi kommer aldrig bli kvitt det. Det kommer att bli en del av Bodens identitet framåt.
Blicka framåt
Men kommunalrådet ville ändå blicka framåt några år trots den svåra stunden.
– Då kan vi konstatera att det hände något den där sommaren när den skira grönskan slagit ut och allt var som vackrast. Då hände det något med oss bodensare.
– Plötsligt började vi bry oss om varandra och varandras barn. Då kommer den här tragiska händelsen ha sin mening, då kan vi till och med förstå det som är fullkomligt obegripligt idag, säger kommunalrådet Bosse Strömbäck.