Natalia Burman har gjort en anmälan till diskrimineringsombudsmannen, DO.
Hon kom från Ryssland till Sverige för fyra år sedan. Hennes utbildning från hemlandet motsvarar svensk civilingenjörexamen i kemiteknik med inriktning mot läkemedelsteknik och svensk doktorsexamen.
- Jag försökte få jobb inom mitt yrke, men fick inget och valde då att utbilda mig till ett nytt yrke.
Natalia Burman går omvårdnadsprogrammet på Lärcentrum och blir färdig undersköterska i höst. Hon har parallellt studerat svenska som andra språk A och B och fick MVG respektive VG.
Godkänd praktik
Hon har anmält sig på Bodens kommuns bemanningsenhet för att kunna vikariera. Hon skulle ha arbetat långfredagen och under sommaren på Ågården. Enhetschefen Britt-Inger Nalisvaara ringde henne före introduktionen.
- Hon frågade om jag hade svårigheter i svenska och sa att personalen mindes mig från praktiken i höstas och hade sagt att jag inte förstod svenska, säger Natalia Burman.
Hon visar att hon fick godkänt på praktiken. Hon har också ett intyg från en lärare som besökte praktikplatsen och då frågade om det var något särskilt som Natalia behövde tänka på. Det var det inte.
- När jag under introduktionen skulle gå för att få min delegering kom enhetschefen och sa att jag inte skulle få arbete för att jag fortfarande inte förstod svenska. Hon sa att jag kan komma tillbaka när min svenska är bättre och att jag ska läsa böcker.
Natalia Burman tyckte det var hemskt och säger att hon bara ville därifrån för att inte börja gråta inne på kontoret.
- Min man frågade hur det hade gått och jag sa att jag fått sparken innan jag börjat. Han trodde att jag skämtade.
Hon säger att hon självklart inte talar perfekt svenska, det är inte hennes modersmål, men påpekar att språkförståelsen inte kan bedömas utifrån det. Hon förstår bättre än hon talar.
Natalia Burman gjorde en anmälan till DO för att få en förändring.
- Om inte jag gör något, fortsätter det så här.
Riskfyllt
Britt-Inger Nalisvaara säger att hon har haft kontakt med en person som inte förstod svenska när personalen bad henne hämta saker.
- Hon var tvungen att slå i ordboken. Då är det riskfyllt att jobba bland äldre för om någon ropar och är sjuk så måste man kunna agera. Om det är akut så måste man förstå svenska så pass bra att det inte blir ett arbetsmiljöproblem för resten av personalen och ökar risken för vårdtagarna, säger Britt-Inger Nalisvaara.
Hon vill inte kommentera anmälan till DO eftersom hon inte har fått kännedom om den.
Natalia Burman säger att hon enbart använde handboken i yrkessvenska på rasterna under sin praktik för att studera.
- Jag använde den aldrig när jag jobbade och inte heller på introduktionen.