Magdalena Gustafsson gick frÄn att vara fullt frisk till att svÀva mellan liv och död pÄ ett dygn.
Det var den 1 juni som Magdalena Gustafsson fÀrdigstÀllde en tatuering pÄ vÀnsterarmen. Redan samma kvÀll började hon mÄ dÄligt. Först kom febern och sedan symptomen pÄ magsjuka. NÀr handflatorna och ansiktet började gulna började oron vÀxa hos Magdalena. Ett dygn senare hade hennes tillstÄnd förÀndrats dramatiskt.
â Jag var helt kraftlös och kunde inte stĂ„ pĂ„ benen lĂ€ngre, berĂ€ttar Magdalena.
Tatueringen som nÀstan kostade Magdalena Gustafsson livet.
Ambulans tillkallades och Magdalena kördes till akuten pÄ Sunderby sjukhus och sedan vidare till intensivvÄrdsavdelningen, IVA. SjukvÄrdspersonalen försökte hÄlla Magdalena vaken medan hon höll pÄ att somna hela tiden.
Redan i ambulansen hade sjukvÄrdspersonalen konstaterat att det inte handlade om magsjuka och tidigt konstaterades det att Magdalena drabbats av sepsis, blodförgiftning.
Magdalena Gustafsson lÄg nedsövd och kopplad till respirator i Ätta dygn.
Minnesbilderna frÄn sjukhuset Àr suddiga och Magdalena har fÄtt mycket berÀttat frÄn sin mamma som var med henne hela tiden.
â Dagen efter pĂ„ IVA kom en lĂ€kare till mig och berĂ€ttade att jag varit nĂ€ra att dö pĂ„ akuten. Han sa att jag hade haft "bĂ„da fötterna i graven". Jag reagerade knappt för jag var sĂ„ svag just dĂ„.
Magdalena fick tillbringa flera dagar pÄ infektionsmottagningen och IVA. Hon fick behandling med dialys och andningsstöd via högflödesbehandling, sÄ kallad optiflow.
â I stĂ€llet för syrgasmask sĂ„ blĂ„ste man in luft i lungorna, berĂ€ttar hon.
Under tiden pÄ sjukhuset Äkte hon mellan intensivvÄrdsavdelningen och infektionsavdelningen.
Efter att hon fÄtt en propp i lungan blev Magdalena nedsövd och lÄg kopplad till respirator i Ätta dygn.
NÀr Magdalena vaknade igen hade hon ingen balans och kunde inte sitta upprÀtt. Hon var helt tom pÄ kraft och klarade inte av att borsta tÀnderna sjÀlv. Dialysen och medicineringen fortsatte till 27 juli. Det hade nu gÄtt nÀstan tvÄ mÄnader sedan Magdalena tatuerade sig och hon kunde fortfarande inte stÄ upp. Under tre veckor i augusti fortsatte hennes resa tillbaka med rehabilitering pÄ ett korttidsboende i Harads.
â Mina ben var fortfarande inte brukbara sĂ„ jag lyftes med lyftsele till rullstol. NĂ€r jag kom tillbaka till Boden sĂ„ fortsatte rehabiliteringen pĂ„ Garnis dĂ€r man anvĂ€nde en stĂ„sele och en typ av platta som jag kunde Ă„ka pĂ„.
Efter en tid pÄ Garnis klarade Magdalena av att gÄ med rullator. Ett hjÀlpmedel hon fortfarande behöver, tre och en halv mÄnad efter att hon insjuknade. Den 5 september fick hon komma hem igen.
â Hela kroppen Ă€r fortfarande öm. Lungorna Ă€r ganska Ă„terstĂ€llda men jag har fortfarande ingen kondition. Jag tĂ€nker att jag har en lĂ„ng vĂ€g att gĂ„ innan jag Ă€r helt Ă„terstĂ€lld. Jag fortsĂ€tter att trĂ€na och vila kroppen.
Magdalena har fortfarande lÀtt för att ramla och har fÄtt ett trygghetslarm. Hon anvÀnder rullator inomhus och rullstol utomhus. Förhoppningen Àr att en dag klara sig utan hjÀlpmedel. Att allt ska bli som det var före den 1 juni.
LÀkarna som vÄrdat Magdalena tycker att hon ska anmÀla tatueringsstudion. Hon har kontaktat tatueringsstudion och ifrÄgasatt deras rutiner kring hygien. Om det blir en anmÀlan Àr oklart.
â Det spelar ingen roll vilken tatuerare man gĂ„r till jag tycker det Ă€r viktigt att man vet om att det hĂ€r kan hĂ€nda, sĂ„ hĂ€r allvarligt kan det bli.
Hur tÀnker du nu nÀr det gÀller tatueringar?
â Det blir inga fler tatueringar, jag Ă€r för rĂ€dd. Sannolikheten att det skulle hĂ€nda igen Ă€r liten men tĂ€nk om. DĂ„ kanske det inte slutar lika bra som det gjorde den hĂ€r gĂ„ngen.