Två år efter branden - nu återvänder livet

De äger tillsammans 280 hektar, varav 230 förstördes. Norra Skogsägarna skötte om avverkningen efter branden.
- Det var svårt att se då. Vi sparade träd, som vi trodde skulle överleva. En del har klarat sig andra inte, säger Viola Långström och tillägger att de därför skulle behöva röja bort en del.
Hittills har dock försäkringsbolaget sagt nej till att ersätta det, men Arild och Viola Långström ska prata med dem igen. Skadan är ännu inte slutreglerad. De har fått ersättning för en del. Hittills tycker det att kontakten med försäkringsbolaget har fungerat.
- Vi har inte haft några stora problem. I slutändan får vi se, säger Arild Långström.
Körde sönder bilen
Försäkringsbolaget ska också åtgärda vägen. I våras skulle den fixas provisoriskt, men Arild Långström säger att det aldrig skedde, utan att man bara la dit lite grus. Nu har en vägtrumma gått sönder. Det är djupa spår på vissa ställen och stenar sticker upp.
- Vi körde sönder vår Volvo och har köpt en jeep. Vi har också haft flera punkterin-gar, säger Viola Långström.
De började i våras att plantera på den mark de äger mellan Tjärnberget och sjön. På andra sidan sjön finns ett litet område skog kvar, som elden inte tog.
- Där står björkarna stora och vackra, säger Viola och berättar att en del av deras skog som brann var 100 år gammal, som de hade planerat att avverka året efter branden.
17 000 plantor
Totalt kommer de att plantera 17 000 gran- och tallplantor i år. Men Viola Långström säger att det är sista gången hon planterar på hösten. Rallarrosorna bolmade så att hon kände av sin astma.
- Arild såg ut som en tomte, säger hon och skrattar.
Under sommar har hon hämtat vatten med en kanna från tjärnen och vattnat de nysatta plantorna. Hon är mån om att varje planta ska växa och tycker att de från i våras tagit sig jättefint. En del av tallplantorna har dock barrat av sig på nederdelen.
- Men toppen lever, så det är nog ingen fara.
Det finns även plantor som självsått sig. De som kommer upp nära varandra får man gallra nästa år. Arild Långström är noga med var han sätter ned de nya. Det måste finnas jord så att de kan "ta fast", som Viola säger.
De har inte markberett just det här området. Det hade bara gått på en mindre del och då bar det sig inte. De har ett annat skogsområde som ska beredas i höst eller nästa vår.
När Viola Långström besökte sin skog direkt efter att det hade brunnit kom tårarna. Hon tyckte det var fruktansvärt, och ville inte att det skulle vara sant.
- Elden fick sådan fart och gick inte att stoppa. De gjorde brandgata efter brandgata.
...men det finns ljusa saker
Hon blev deprimerad, men säger att hon nu har accepterat att det inte blir barnen, utan barnbarnen som får glädje av den nya skogen. Viola säger att hon också upptäckt andra ljusa saker i det eldhärjade området.
- Som förra året när vi röjde och gick upp vid två-tre-tiden på natten. När solen gick upp mot det svarta så fann jag en glädje i hur vackert det var. Fast det var inte roligt att röja, man blev alldeles svart.
Viola Långström har varit mycket ute i skogen. Att se och vara på plats är ett sätt att bearbeta det som hände. Det är tyst och fridfullt och hon upptäcker nya saken, som tallen som frösått sig på en sten. Rötterna har letat sig runt den stora stenen och ned i jorden. Där stod den många år innan elden tog den. På marken nedanför växer nu små nyplanterade granplantor.

Två år efter branden - nu återvänder livet

Det har gått två år sedan branden. Viola och Arild Långström har påbörjat det mödosamma arbetet med att röja och nyplantera. Branden ödelade det mesta av deras skog och Viola har besökt området mycket efter branden för att bearbeta det som hände. - Nu har jag accepterat det.