De använder de kunskaper de är utbildade i och utvecklar sin kompetens. Båda säger att de lär sig mycket och tycker att jobbet är stimulerande.
Ulrika Nyström är 37 år och började inom hemtjänsten när hon var 19. Då som vårdbiträde.
Hon hade gått barn och fritid på gymnasiet, men sökte sig till hemtjänsten för att det fanns jobb där och hon lockades inte av springvikariat inom förskolan.
– Jag trivdes jättebra. Jag tyckte om att hjälpa äldre och kände att jag gjorde nytta.
Hon jobbade några år och började sedan utbilda sig till sjuksköterska. Av olika skäl fullföljde hon aldrig utbildningen, utan började jobba som undersköterska på äldreboendet Å-center. Där har hon jobbat sedan dess, men kände att det var dags för något nytt när hon såg möjligheten att delta i det här projektet inom kommunens hemsjukvård. Hon tog chansen och fick den tillsammans med Mona Johansson.
Mona är 50 år och blev färdig undersköterska 1987. Dessförinnan, efter gymnasiet där hon gått social linje, jobbade hon som vårdbiträde på Ågården och Å-center.
– Jag har alltid tyckt om att jobba med människor.
Efter att hon gått sin vidareutbildning jobbade hon på rehab vid Bodens lasarett. Mona Johansson tycket det var jätteroligt och trivdes. I samband med att sjukhuset skulle läggas ned och ädelreformen genomfördes sökte hon sig tillbaka till kommunen och började jobba på Sturegården, som då var sjukhem och nu är demensboende. Även hon tyckte att det var dags att pröva något nytt.
Vad gör ni idag som ni inte gjorde tidigare?
– Provtagning, såromläggning, kompressionslindningar och lättare delning av mediciner i dosett, säger Ulrika Nyström och förklarar att jobbet på ett äldreboende består av mer omvårdnad.
Båda trivs inom hemsjukvården och tycker arbetet är roligt. Mona Johansson framhåller att det är helheten som hon tycker om.
– Nu utför vi mer sjukvård. Det är roligt att få olika arbetsuppgifter och få fara runt till olika personer och utföra dem. Det är inte samma sak varje dag och man får möta nya människor.
– Det är varierande, fyller Ulrika Nyström i.
– Väldigt, säger Mona Johansson.
Båda tycker det är stimulerande och säger att de nu får göra det som de är utbildade till.
– De här momenten ingår ju i utbildningen till undersköterska, men det är inte så mycket sådana arbetsuppgifter på ett äldreboende. Nu får man känna att man även klarar av den biten, säger Ulrika Nyström.
Båda upplever att jobbet är som de förväntade sig, fast roligare, enligt Mona.
– I början var det lite nervöst om man skulle klara av det. Man vet ju att man kan momenten och har gjort dem förut, men det kändes lite som att börja om. Man måste träna upp sig igen, säger Ulrika.
– Det är precis som Ulrika säger och det tar ett tag innan man känner sig säker igen. Det här är ett annat sätt att arbeta. Man möter nya situationer som man måste lösa. På äldreboendena är det en anpassad och bra arbetsmiljö där det finns olika hjälpmedel. Inom hemsjukvården får du skapa en bra arbetsmiljö utifrån de förutsättningar som du har. Det är inte svårt, men annorlunda.
Mona Johansson tillägger att de får använda alla sina kunskapar, inte bara den medicinska kunskapen och kunskapen om demenssjukdomar.
– Det är så många delar. Det är inte alltid bara att komma hem till någon och lägga om ett sår. Man får lära sig att läsa av människor och utveckla en fingertoppskänsla.
På frågan om de vill fortsätta svarar de jag med en mun. De poängterar att det här är ett sätt att behålla kompetensen och de skulle vilja att projektet permanentas.
– Vi gör något bra och målet är givetvis att patienterna är nöjda. Det är en positiv stämning i hela arbetsgruppen. Det blir man glad av och man får energi av det, säger Mona Johansson.