– Därför är det viktigt att man sätter sig ned inom kommun med de olika förvaltningarna och civilsamhället och gör det här arbetet tillsammans. Det är också ett lärande i det som vi blir bättre och bättre på, säger hon.
Sari Römpötti slår fast att alla kommuner i sitt arbete mot våldsbejakande extremism måste börja med att göra en kartläggning av hur det ser ut i den egna kommunen.
– Vi pratar alltid om att man måste ha en lägesbild.
Jobbar de på det sättet i verkligheten?– Fler och fler gör lägesbilder. Det är inte alltid helt lätt att veta hur man gör och därför är vi ute i kommuner och pratar om vad som är en lägesbild och hur man gör den.
Sari Römpötti tillägger att det även kräver kunskap vad våldsbejakande extremism är, så det resonerar de också om.
– Om det visar sig att man har problematik på olika sätt så sätter man in åtgärder. I samband med det gör en del nya handlingsplaner utifrån behovet och hur läget ser ut.
Planen talar om hur kommunen ska arbeta. Sari Römpötti anser att det viktiga att handlingsplanen är ett dokument som är användbart och påpekar att det krävs en kontinuerlig uppföljning av läget, eftersom det kan förändras väldigt fort.
– Det räcker inte att man gör en ny lägesbild en gång per år för det händer väldigt mycket, utan det är ett levande arbete. Man måste hela tiden följa det som händer i kommunen och då behöver det vara fler aktörer inom kommunen och civilsamhället.
Den som håller i det här arbetet ute i kommunerna är ofta en samordnare eller kontaktperson, men det ser väldigt olika ut. Det behöver inte innebära en ny organisation eller nya resurser, utan man kan arbeta systematisk i kommunorganisationen.
– Om det då dyker upp något kan man möta det ganska snabbt för att stävja det som är på gång, förhindra och förebygga i ett tidigt skede, säger Sari Römpötti.
Hon har träffat många kommuner. Hennes bild är att de jobbar mer och mer mot våldsbejakande extremism.
41 kommuner i Sverige, däribland Boden, pekades ut för att personer därifrån åkt till konfliktområden för att eventuellt ansluta sig till IS. Därmed kan dessa personer också komma att återvända. Därför bjöds kommunerna in att delta i en utbildningsdag på CVE.
Hade det inte varit klokt att bjuda in alla kommuner, kanske inte samtidigt, men börja med dem som saknar handlingsplaner som Luleå?– Vi bjöd in de kommuner som vi fått information av Säkerhetspolisen om, som hade återvändare sedan tidigare eller kunde komma att få. Förra året träffade vi ett 40-tal kommuner, i år lika många. Vi kan inte träffa alla 290 kommuner, utan vi gör ett urval utifrån lite olika urvalsprinciper, säger Sari Römpötti.