Ann-Kristin Gustafsson började arbeta hos kommunen 1984. Hon har jobbat som kokerska.
I oktober 2012 fick hon ont i ett knä. Läkaren sa att det var en inflammation.
– När jag sedan råkade kliva ned i en grop vred jag om knät och fick åka till akuten. Då blev jag sjukskriven.
Hon återgick till jobbet efter nyåret, men knäet var inte bra och Ann-Kristin Gustafsson började även få ont i fingrarna. Hon blev sjukskriven på deltid. Smärtan i kroppen förvärrades och efter sportlovet för ett år sedan orkade hon inte jobba alls.
– Doktorn visste inte om jag drabbats av reumatism, artros, fibromyalgi eller något annat.
Ingen diagnos
Då startade en lång utredningsperiod. På försommaren blev det möte med kassan och arbetsgivaren.
Ann-Kristin Gustafsson hade fortfarande inte fått någon diagnos. Arbetsterapeuten besökte också hennes arbetsplats.
– Köket där är trångt och det gör det svårt att lyfta rätt. Men jag hade fått mer och mer värk i lederna och hade svårt att greppa och hålla i tunga saker. Jobbet som kokerska bedömdes inte längre vara lämpligt för mig. Men jag ville veta vad jag drabbats av för att kunna få behandling.
Fick besked
Prover visade att hon inte hade reumatism. Under tiden har hon väntat på att operera foten och fick tid i september. Ett par månader senare fick hon sin diagnos. Ann-Kristin Gustafsson har generell artros i hela kroppen; nacken, händerna, knäna och fötterna.
– Det var inte roligt, men det kändes bra att få veta.
Den bortre gränsen
Läkarna konstaterade att de komplicerade ledbesvären är svåra att smärtlindra och göra något åt. Behandlingen som står till buds är sjukgymnastik och träning. Men samtidigt läkte inte den opererade foten som förväntat.
– Försäkringskassan räknade ihop sjukskrivningarna så jag kom upp i de där 365 dagarna, den bortre gränsen i sjukförsäkringen, i raketfart, säger Ann-Kristin Gustafsson.
Efter ett nytt möte med kassan och kommunen var slutsatsen att hon kan utföra ett lättare jobb med varierad arbetsställning och möjlighet att vila vid behov.
"Inte oskäligt"
På ortopeden konstaterades i samma veva att den första fotoperationen misslyckats och hon blev sjukskriven i avvaktan på ny operation med läkarordination att inte belasta foten.
Försäkringskassan beslutade dock att retroaktivt avbryta hennes sjukpenning med motiveringen:
"Det bedöms inte oskäligt att bedöma att din arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbete."
Har överklagat
Ingrid Nilsson är områdeschef på Försäkringskassan och förklarar:
– Man har gjort bedömningen att hon inte kan gå tillbaka till sitt ordinarie jobb och man gör bedömningen att det finns lättare jobb på arbetsmarknaden, som hon skulle kunna klara av trots besvären hon har i foten.
Kommunal har hjälpt Ann-Kristin Gustafsson att överklaga kassans beslut.
– Hon kan inte heller få ersättning från a-kassan eftersom hon är sjuk och inte står till arbetsmarknadens förfogande. Går hon och jobbar fast hon är sjuk riskerar hon att skada sig ännu mer, säger Zara Leghissa på Kommunal i Boden.
Omopererad
Ann-Kristin Gustafssons fot är nu omopererad.
– De tog en benbit under knät och opererade in i foten och satte in en metallplatta med fyra skruvar.
Hon tar sig fram med hjälp av kryckor och är fortsatt sjukskriven för att foten ska kunna läka.
Varför kan hon inte få sjukpenning tills man konstaterar att hennes fot är färdigläkt efter operationen?
– Det är regelverket helt enkelt, säger Ingrid Nilsson.
Det är ju inte hennes fel att den första fotoperationen misslyckades.
– Absolut, men det är inte det vi tar ställning till. Om det hade varit så att hon hade varit i så dåligt skick att hon inte hade kunnat ta sig till arbetsförmedlingen då hade hon fått fortsatt sjukpenning, säger Ingrid Nilsson.
Glad trots allt
Så kom ett besked den 4e mars, att hon ska få sjukpenning från den dag hon opererade om foten den 30 januari. Men det blir avdrag för en karensdag och kassan har inte ändrat indragningen av sjukpenningen från mitten av december.
– Jag är ändå mycket glad för jag har stått helt utan inkomst eller ersättning. Jag blir ju inte friskare fortare för att de drar in sjukpenningen. Det är inte roligt att inte ha pengar när man jobbat hela sitt liv. Även om lönen inte var hög så har det räckt till tak över huvudet och mat på bordet, säger Ann-Kristin Gustafsson.
Kommunen har sagt upp henne. Hon har ett halvårs uppsägningstid och är arbetsbefriad. Hennes chef på tekniska, Torbjörn Almqvist, har valt att inte kommentera det enskilda ärendet.
– De ändrade sjukskrivningsreglerna gör att arbetsgivaren inte behöver ta ansvar, säger Ann-Kristin Gustafsson.
Människor i kläm
Hon berättar att man på kommunen sa att hon skulle få sjuklön. Ändå fick hon avslag.
– Sjuklönen regleras i avtalet. Vår ombudsman ska granska kommunens beslut och se om det är rätt och riktigt och om arbetsgivaren får göra så här. Det har vi inte fått svar på, säger Zara Leghissa.
Hon tycker, dels att Försäkringskassan gjort fel i Ann-Kristin Gustafssons fall, dels att hela systemet är fel.
– Det är mycket allvarligt att man inte ser till individen för människor hamnar i kläm och i ekonomisk kris, säger Zara Leghissa.
Inte synkade
Problemet är att sjukvårdens förutsättningar inte synkar ihop med Försäkringskassans och andra myndigheters villkor, menar hon.
– Jag anser att Försäkringskassan ska ta hänsyn till de långa vänte- och utredningstiderna inom vården och om det uppstår komplikationer, därför att den enskilde som är drabbad inte kan rå för det. Då ska det finnas ett skyddsnät, en sjukförsäkring värd namnet, som är ämnat för den försäkringen är till för - den som är sjuk. Det är faktiskt en försäkring som vi anställda avsätter en del av vår lön till via bland annat sociala avgifter. Det är ju inget bidrag!
Utanförskap och fattigdom
Zara Leghissa tycker att man ska ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen och höja taket i ersättningen.
– Som det nu är skapas utanförskap och fattigdom. Fattigdomen i Sverige har ökat och vi har halkat ned från första till 14e plats i OECDs rapport över jämlika länder. Den grupp som har fått det sämre ekonomiskt är sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer. Sjukskrivningarna ökar idag. Arbetsskadorna ökar. Arbetssjukdomarna ökar. Den psykiska ohälsan ökar. Det här är en jämställdhetsfråga. Det är främst kvinnor som drabbas eftersom alltför många kvinnor arbetar deltid, har dålig arbetsmiljö och är lågavlönade.
"Till vilket pris?"
Att Ann-Kristin Gustafsson berättar om sin situation hjälper många andra, säger Zara Leghissa, och tillägger att hennes situation inte är unik.
– Hon är tyvärr inte ensam.
Själv är Ann-Kristin Gustafsson mycket besviken över hela processen.
– De läser sina paragrafer, men jag är sjuk och behöver hjälp. Försäkringskassan stjälper mer än den hjälper. Visst ska man gå tillbaka till ett jobb, men till vilket pris?