"Vad ska hända med mitt liv?"

Pia Roman flyttade tillbaka till Norrbotten för tre år sedan. Hon har bott i Stockholm många år och har sedan tonåren en ryggskada, som begränsar hennes rörelseförmåga.
När hon också drabbades av utmattningsdepression ville hon hem igen för att kunna återhämta sig i lugn och ro. Hon bosatte sig i Boden, men det blev inte som hon planerat.
- Flytten blev en för stor belastning och jag blev sämre i ryggen, säger Pia Roman.
Sjukjournaler försvunna
Pia Roman hade tillfällig sjukersättning och berättar att kontakten med sjukvården började problematiskt på grund av att hennes sjukjournaler verkar ha försvunnit.
- Det tog en evighet innan de trodde på mig, men efter en röntgen remitterades jag till Umeå och där förberedde de mig på att jag skulle opereras. Även om det var en mycket riskfylld operation och jag kände mig stressad över det, så försökte jag se det positivt. Om operationen skulle lyckas, så skulle jag kunna leva ett ganska normalt liv.
Så gick tiden, väntan förbyttes i frustration. Mitt i allt detta drabbades hon av bröstcancer. Hon opererades och skickades till Umeå för strålbehandling.
- Under den tiden gick sjukersättningen ut och jag fick det som kallas tillfälligt förlängd sjukpenning i vissa fall. Men det får man bara tre månader, så efter behandlingen var det inte många dagar kvar, säger Pia Roman.
"För riskabelt"
I Umeå var hon samtidigt på återbesök på ortopeden och fick då beskedet att det inte blir någon ryggoperation.
- Det var för riskabelt. Det kändes som jag fick ett slag. Jag måste leva med det här resten av mitt liv.
I samma veva som den tillfälliga sjukersättningen ersattes med sjukpenning förlorade hon bostadstillägget. När sjukvårdskostnaderna hade betalats gick hon back.
- Jag tvingades att låna pengar för att betala vård, mediciner och patienthotellet i Umeå. När jag sedan sökte hjälp hos kommunen för att återbetala lånet, blev det avslag. Allt...var bara fruktansvärt. Jag blev blockerad, handlingsförlamad. Jag hade inga krafter, fick svårt att fokusera och hade svårt att föra en vanlig dialog, säger Pia Roman.
Gick till polisen
Det var då hon gick till polisstationen. Hon är tacksam mot polismannen som tog emot henne. Han fick henne att lugna ned sig.
- Jag gick till Bosse Strömbäck (gruppledare för vänsterpartiet reds. anm). Han lyssnade på mig.
Pia Roman överlevde inte på sjukpenningen utan sökte och fick försörjningsstöd. Sjukvården förmedlade även kontakten så hon fick ett personligt ombud.
- Den 1 juni blev jag helt utförsäkrad. Alla kan bli sjuka, men alliansen har ingen förståelse för det. I stället straffas vi.
Hon skickades till arbetsförmedlingen för att arbetspröva och fick ett aktivitetsstöd på cirka 4 000 kronor.
- Man gör ju allt annat än att underlätta en återhämtning. Människor som jag har ingen rätt att leva. Så känns det. Jag har inga barn, inget arbete, är sjuk och handikappad, lever på existensminimum. Då har man inget värde.
Olika krav
Pia Roman upplever, att vart hon än vänder sig måste hon försvara sig. Olika myndigheter ställer olika krav. Nu kräver socialförvaltningen att hon ska byta lägenhet, eftersom månadshyran inte får överstiga 4000 kronor.
- Jag ger i alla fall myndigheterna jobb med alla blanketter som måste fyllas i.
Hon är arg och uppgiven.
- Nu börjar det om igen. Jag har sökt sjukpenning och läkarna skriver nya sjukintyg. Jag vet inte hur min situation ser ut i slutet av den här månaden, efter valet. Vad ska hända med mitt liv?

"Vad ska hända med mitt liv?"

Pia Roman i Boden har gjort resan genom det nya sjukförsäkringssystemet. Hon kraschlandade och gick i ren desperation till polisen för att anmäla regeringen.- Man blir så maktlös. Jag ville bara skrika; "Här är jag. Jag vill leva!"