I huvudsak är det hans djur som visas. Danne Andersson menar att det finns en stor okunskap om ormar och kräldjur. Folk skryter om att de haft ihjäl en huggorm.
- De berättar gärna om hur modiga de har varit.
Själv satt han ute i skogen häromdagen när två huggormar kom uppringlande.
- Vi satt alla tre i solgasset och myste.
Han tycker att den här typen av utställningar är bra för att råda bot på fördomar och okunskap
Han håller i en giloödla och frågar en pojke om han vill känna på den giftiga ödlan.
- Det kallas pärlkudde, säger han och stryker den vackra rosaspräckliga ödlan över ryggen.
Det var Nicklas Johansson, handledare i silversmedjan och stensliperiet på Compassen, som kläckte idén att arrangera ormexpo.
- Jag tycker det är roligt att jobba över gränserna och har själv ett stort naturintresse. Det här hänger ihop med stenar. Det känns rätt, marknära.
Genom sitt jobb kommer Nicklas Johansson i kontakt med Susanne Andersson på överförmyndarnämnden och talade med henne, eftersom hon är gift med Danne Andersson.
Tillsammans med ABF arrangerar de dagen. Det som från början var tänkt som en mindre utställning, blev en stor med över 40 utställda arter. Några spindlar och grodor som visas tillhör inte Danne Andersson.
Själv skaffade han sin första orm i början på 1970-talet. Susanne Andersson som en gång i tiden vägrade att ta i ormarna hemma, visar nu familjens ormar för besökarna. Hon rörde sin första orm för sex år sedan. Det var dotterns majssnok och upptäckte att det inte var så farligt.
Nelly Sandman, som haft en vandrande pinne och har en hund, håller i en svart majsorm. Hon deklarerar att hon vill ha fem ormar.
Varför fem?
- För att jag vill ha flera.
- Du har inte frågat mig, säger pappa Lars Sandman lite skämtsamt.
Angelika Kronholm tycker det är läskigt med de giftiga ormarna.
- Men inte om ormarna är tama.