De klagade, många närboende grannar hade yrkat att kommunens beslut att anta detaljplanen ska upphävas. Kommunen i sin tur hade motsatt sig det. Potatisgrossisten i Sävast AB som först klagat hade återkallat sitt överklagande under rättsprocessen. Det har utretts och funnits planer på bebyggelse i Sävast under snart 50
års tid. Att området inte tidigare tagits i anspråk och bebyggts beror i första hand på
att andra områden prioriterats och att efterfrågan på bostäder varierat kraftigt över
åren. Under de senaste åren har Boden haft en mycket positiv befolkningsutveckling
och därmed har också efterfrågan på bostäder i form av småhusbebyggelse ökat
kraftigt. Nya småhusområden inom Sävast och Sävastön har färdigställts under de
senaste åren. Efterfrågan på tomterna har varit mycket stor och idag finns i princip
inga lediga kommunala småhustomter inom Sävast/Sävastön. Det är därför området, Västra Lunda, nu har blivit aktuellt att planlägga
och genomföra. I plan- och bygglagen fastslås också att det är en kommunal
angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten, det så kallade
”planmonopolet”. Planmonopolet ger kommunerna en möjlighet att inom vida
ramar avgöra hur mark ska disponeras.
Mark- och miljödomstolen finner sammantaget att de förändringarna i områdets
markanvändning som planen möjliggör ligger inom de vida ramar för vad den
kommunala självbestämmanderätten enligt Plan- och bygglagen medger. Planen strider inte mot
någon rättsregel i övrigt.
Det har inte framkommit något som talar för att kommunen har förfarit felaktigt vid
handläggningen av planärendet. Vad klagandena i övrigt har anfört föranleder ingen
annan bedömning. Överklagandet avslås därför.
– Jag tror också det kan bli svårt att få prövningstillstånd i en högre instans om klagande går vidare, säger Andersson.