"Värsta snälla!"
Det säger Klara Fredriksson på sex-års om Anders Karlsson. Han gick i pension 2009, men fortsätter att spola isen på Fagernässkolan.
- Jag gör det för ungarnas skull.
Det är kallt och mörkt. Men där står han, Anders Karlsson, och spolar planen tidigt på morgonen.
Lisbeth Fredriksson skickade in dagens ros och tackade honom.
- Det är från oss alla föräldrar. Vi har talat om det. Det är lätt att säga positiva saker, men den det berör får inte alltid höra det. Så nu tog jag tag i det. Vi alla, barn och personal, uppskattar det. Det är inte så många som skulle ställa upp som Anders gör, säger hon.
Dagens ros gånger två
Själv är Anders Karlsson inte så mycket för att stå i rampljuset och hade sagt till hustrun Lena, när NSD hört av sig: "Vad har de nu ställt till med". Han hann få ytterligare en Dagens ros, den här gången från skolans personal.
- Jag uppskattar det, säger han och berättar att han själv har gått på skolan som barn.
1980 började han som vaktmästare och 2009 gick han i pension, men det var en självklarhet att fortsätta att spola isbanan. Han funderade inte ens på att sluta.
- Till allas vår glädje. Annars hade vi inte haft någon skridskobana kvar. Den har funnits alla åren. Min man, Torbjörn, har också åkt här, säger Lisbeth Fredriksson.
Anders Karlsson berättar att killarna från ishallen grovröjer och sedan finskrapar han och spolar.
- Jag har alltid tyckt om att jobba med barn, säger han.
Lisbeth Fredriksson framhåller att det finns en rörelseglädje på hela skolan och Anders Karlsson tillägger att det är personalens förtjänst.
- Det är en positiv och fin anda i personalgruppen, säger han.
Hjälpte alltid till
Båda två talar om den fina sammanhållningen, som smittar av sig till barnen. Anders berättar att eleverna alltid ville hjälpa till när han tidigare gjorde ordning planen på arbetstid och Lisbeth tillägger:
- Nu när sexåringarna skulle åka var det femmorna som hjälpe dem på med skridskorna.
De äldre barnen spelar hoc-key och de yngre leker. Line Hägglund i tvåan säger att en del av dem försöker sig på konståkning också. Hon åker ibland. Klasskamraterna Simon Wallmark ska börja åka och Caroline Engnell skulle sakna banan om den inte fanns.
Anders plan
- Vinsten är inte bara själva planen. Den stora vinsten finns i vänligheten, att barnen känner att någon gör det här för dem, för att de ska kunna ha kul. De lär sig att vara snälla och är rädda om sin isbana.
När NSD, utan skridskor, går ut på planen med skor upplyser barnen per omgående att det är skridskor som gäller på Anders plan.