Familjen kom till Sverige 26 januari 2008 från Albanien. De nu äldsta barnen var då dryga året. Familjen har fått ytterligare två barn.
De äldsta pojkarna har kompisar sedan förskolan som nu är deras klasskamrater och lagkompisar. Familjens vänner, både vuxna och barn, stödjer familjen och har engagerat sig i deras öde.
LÄS MER: Familjen utvisas efter drygt sju år i Sverige
Den ansökan om verkställighetshinder som familjen lämnade in var resultatlös, likaså bodenpolitikerna vädjan att familjen ska få stanna.
LÄS MER: "Låt barnen stanna"
Nu lever familjen i ständig skräck att polisen ska komma hem till dem och skicka ut dem ur landet.
Migrationsverket har vid sin prövning felaktigt påstått att föräldrarna Arben och Mira Ndoka saknar svenska vänner samt att det inte finns några andra vuxna i barnens liv här i Sverige. Myndigheten gör därför bedömningen att vare sig de vuxna eller barnen har en sådan stark anknytning till Sverige att de kan beviljas uppehållstillstånd av särskilt ömmande skäl.
– Jag upplever efter att ha tittat på ärendet att familjen Ndoka befinner sig i en mycket utsatt situation. Familjen har vistats länge i Sverige. De har etablerat sig, fått ett stort socialt nätverk och anpassat sig väl till svenska förhållanden, säger Hanna Lundberg, som är jurist på Stockholms Asylbyrå.
När utlänningslagen ändrades för ett år sedan bedömdes att fler barn skulle få stanna. Regeringens syfte med lagändringen var att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa.
– Generellt sett så ser vi tyvärr inte att det har fått den verkan som man hade hoppats på. Det är fortfarande oerhört svårt för barn att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Det finns inga tydliga riktlinjer för hur många år ett barn ska ha befunnit sig i Sverige för att anses vara särskilt ömmande omständigheter, säger Hanna Lundberg.
Hur ser du på Migrationsverkets bedömning i det här fallet?
– Migrationsverket menar att barnens ringa ålder påverkar deras anknytning till Sverige, och anpassningen för äldre barn ofta är större, säger Hanna Lundberg och fortsätter:
– Men av Migrationsverkets egna rättsliga ställningstagande framgår tydligt att även ett yngre barn kan ha fått en stark anknytning till Sverige medan ett äldre barn som vistats här länge kanske inte alls har fått särskilt stark anknytning. Alla ärenden är olika och man måste se till varje barns individuella situation. I det här fallet kan man tydligt se att barnen är väletablerade i samhället. De sysslar med fritidaktiviteter, de har många vänner, de går i skolan och pratar svenska.
Tycker du då att Migrationsverket har gjort en felaktig bedömning?
– Ja, Migrationsverket har inte beaktat barnperspektivet och principen om barnets bästa i tillräcklig grad. Faktum är att barn anpassar sig i många avseenden snabbare till nya förhållanden än vuxna.
Vad kan ni göra?
– Generellt sett är det väldigt svårt att göra något när ett ärende har vunnit laga kraft. Det är då fråga om ett extraordinärt rättsmedel och det krävs att det uppkommit nya omständigheter, som inte tidigare har prövats. Men vi kommer givetvis att titta på alla möjligheter för att hjälpa familjen.
Hanna Lundberg säger att hon ska prata och diskutera med familjen hur de ska gå vidare.