Ulf Siverstedt, Norrbottens regemente, I 19, ledde ceremonin.
– Återigen samlas vi för att hedra alla dem som tjänat freden och demokratin. Under det här året har regementet förlorat en kamrat och kollega, Helena Fjellström, under övningen Northern Wind. En familj har förlorat sin dotter.
Och en son har förlorat sin mamma.
– Smärtan, sorgen saknaden – den är obeskrivlig. Men den här smärtan, sorgen och saknaden gör också vår uppgift så mycket viktigare - vår uppgift att stå upp för fred och frihet, vår uppgift att värna andra människors liv och rätt att leva som de själva väljer, sa Ulf Siverstedt.
Han påminde samtidigt om att det var en särskild dag för I 19, anhöriga och hela Bodens garnison
– För I 19 för att det i år delas ut en hel del medaljer för de berömliga gärningar som genomförts nationellt eller utomrikes.
Ulf Siverstedt uttryckte stolthet över dem som tilldelats medaljer och de insatser som särskilt uppmärksammades på veterandagen.
– Idag är dagen då vi minns och hedrar dem som tvingats betala det yttersta priset för sina insatser för demokratin. De som inte längre finns med oss. Vi hedrar också dem som fysiskt eller psykiskt skadats. Vi hedrar också alla dem som kommit hem oskadda. Vi tackar alla anhöriga för deras osvikliga stöd. För tillsammans måste vi fortsätta kämpa för de värden som vi är satta att försvara.
Tillsammans med Kenneth Nygren, Artilleriregementet, A 9, lade Ulf Siverstedt ned en krans vid regementets minnessten.
Efter en tyst minut och ytterliga en stunds reflektion förrättade garnisonspastorn Staffan Klingert korum. Han talade om att skänka tankar och böner till de anhöriga, vikten av att stanna och fråga hur det är och framför allt - lyssna på svaret.
– Som anhörig kan det vara oerhört viktigt att uppleva att man är buren av några andra människors tankar och förböner. Speciellt de gånger när man har det som allra svårast.
Han talade också om alla de insatser som är gjorda för freden, ofta under mycket svåra omständigheter.
– Insatser där människor har valt att offra en del av sin trygghet för något som är större än de själva för andra utsatta människor och för dem som kanske inte kan göra sin röst hörd. När vi människor enas kring något gott, så kan vi utföra underverk.
På ett lite mer lättsammare plan framhöll Staffan Klingert det finska hockeylandslagets insats under VM. Laget ingen trodde på som gick samman, kämpade för varandra och vann.
– Jag tror det är så i vardagslivet också, inte minst inom Försvarsmakten. När vi bygger laganda där alla har en uppgift med fokus på helheten att skydda freden, skydda de viktiga värdena. Då blir vi så mycket starkare än om vi bara agerar som enskilda individer.
Han avslutade med att citera en medarbetare: "Du har bara ögonblick att leva. Låt dessa bli meningsfulla i hopp om en bättre värld för dig, för mig och för alla."