Kvinnan har omfattande behov av stöd och omsorg. I mars beviljades hon hemtjänst flera gånger per dag och ledsagning en gång i veckan. Beslutet skulle gälla till och med mars nästa år, men i somras omprövade socialnämnden i Boden sitt beslut. Den avslog då kvinnans önskan om fortsatt hjälp och stöd i hemmet. I stället ansåg kommunen att hon ska flytta in på ett särkilt boende för den insats hon behöver.
Bakgrunden till att kommunen ändrade sitt beslut var att kvinnan larmat på hjälp mellan hemtjänstpersonalens besök. Under maj månad använde hon trygghetslarmet 141 gånger och under juni månad 231 gånger.
Kvinnan överklagade nämndens nya beslut och förklarar själv det stora antalet larm med att hon kan trycka flera gånger på larmet varje gång hon larmar. Det beror i sin tur på att hon har svårt att uppfatta och svara på anrop.
Efter att kommunens handläggare hade besökt kvinnan i somras uppger hon till förvaltningsrätten att hon blivit otrygg. Hon tänker mycket på en eventuell flytt, men vill bo kvar hemma.
Rätten konstaterar att kommunens nya beslut är till nackdel för kvinnan och uppger att en myndighet inte får ändra ett gynnande beslut till nackdel för den enskilde annat än i undantagsfall. Förvaltningsrätten anser att socialnämnden inte hade rätt att ompröva sitt beslut om hemtjänst enbart av besparingsskäl.
Enligt rätten är kvinnas hjälpbehov i stort sätt oförändrat. Den anser därför att nämnden gjorde fel när den nekade 88-åringen hemtjänst och hänvisade henne till ett särskilt boende.
Socialnämnden ger sig dock inte, utan har överklagat till kammarrätten.