Wilja och Milo är medicin på fyra ben

När Anette Bergström kommer in med Milo skiner Britta Runman upp som en sol.
Milo är en Bichon frisé, som är sju år. Det började med att Anette Bergström saknade hundvakt och hon fick lov att ha hunden på jobbet så länge ingen var allergisk.
- Sedan insåg jag det kloka i att ha Milo med mig. Han tillför sådan glädje, så jag började alltid ta med honom.
Fördelarna har gjort att fler anställda tar med sina hundar. Annika Engström har en Tibetansk terrier, Wilma, fyra år, som sätter guld på de gamlas tillvaro.
- Det började med att hon fick följa med på kvällarna för skojs skull. Men vi upptäckte att det inte går att jämföra med kvällarna när hon inte är här. När Wilja kommer hit samlas de boende i köket. De blir lugnare och kan varva ned och vandrar inte lika mycket.
Slog larm utanför dörr
Anette Bergström berättar, att om det på morgonen är oroligt och de gamla vill åka hem, så kan de i stället få vara hundvakt. De glömmer då bort att de var på väg och kan sitta länge och klappa Milo.
Milo har också hjälpt henne i arbetet. En gång dansade han utanför en dörr och gav inte med sig när Anette Bergström lockade på honom.
- När jag gick fram till honom hörde jag ett svagt rop på hjälp.
En annan kväll satt Milo och vickade på huvudet utanför en dörr. En nyinflyttade person bodde där.
- Jag gick in och kvinnan irrade runt i mörkret utan att hitta. Vi tände och hon blev jätteglad att se oss.
Människans bästa vän
Erfarenheterna vidarebefordrar de till kollegor på möten och utbildningar. Karin Ulander, enhetschef på Bergbacka, säger att de alltid kontrollerar både med anhöriga och inom personalgruppen att ingen är allergisk eller är rädd för hund.
- Vi har också begränsat det till en hund åt gången och mindre raser.
Hon är mycket positiv till att ha hund på Bergbacka.
- När hundarna kommer hit kan man se glädjen det medför. Hunden är verkligen människans bästa vän. Den sviker aldrig. Vi har en dam som ofta sitter och tittar ut och med hunden bredvid sig ger den trygghet och blir en kompis.
Hundarna går också med på promenader och ibland får vårdtagarna hålla i kopplet.
Milo och Wilja är inte utbildade terapihundar. I Södra Sverige använder man mer och mer terapihundar inom vården.
Ibland kan de gamla ha glömt vad de anställda heter, men minns namnet på hunden.
Skriker av glädje
- Hunden blir också ett samtalsämne mellan de gamla, som talar med varandra om vad hunden gör. De behöver inte ha tråkigt. De vill också gärna dela med sig av godsaker, säger Annika Engström.
Hundarna vet vad som gäller Milo brukar skrika av glädje när Anette Bergström svänger mot Fagernäs och Bergbacka.

Wilja och Milo är medicin på fyra ben

Wilja och Milo jobbar på Bergbackas demensboende på Hemvägen 8 i Boden. De gamla blir gladare och lugnare. - Hund i vården är medicin på fyra ben, säger matte Annika Engström, som låter Wilja följa med på arbetet.