Det pratas ofta om brottarundret från Gällivare. Henna Johansson och systrarna Mattsson har med sina framgångar på mattan satt staden på kartan.
Att det finns en annan kommun, tjugotalet mil söderut, som också är rätt bra på att producera landslagsbrottare är inte lika omtalat. Först bjöd Boden på EM- och VM-medaljören Ida-Theres Nerell – nu är det dags för hennes arvtagare Ayda Delen, 21, att göra VM-debut.
Men. Hon gör det i Turkiets landslagsdress.
– De köpte mig. Det låter ju lite fel att säga så, men det funkar så. Jag har ju turkiskt medborgarskap, så jag kan välja. Så jag valde Turkiet, säger Ayda Delen.
När var det här?
– Det var förra året.
Var det svårt att välja Turkiet framför Sverige?
– Det var inte så svårt. Det var så mycket bråk här, med landslaget och allting. Jag tyckte att Turkiet kändes mycket bättre. Man trivs, det är som en familj.
Kom till Sverige som fyraåring
Ayda Delen kom till Boden från Turkiet som fyraåring. Hon började brottas tidigt, blev medlem i BK Snar och utvecklades snabbt till en stor talang inom sporten. På ungdoms-EM 2010 vann hon ett brons för Sverige – och allt såg ut att vara frid och fröjd. Utåt.
Månaderna innan mästerskapet präglades, enligt Delen, av internt tjafs och bråk i landslaget. Hon vill inte gå in på detaljerna men berättar om en ohälsosam och orättvis konkurrens mellan brottarna.
– Det var mycket bråk mellan mig och en motståndare om vem som skulle ha landslagsplatsen. Det var tjorv och protester. Man orkade inte, det tog verkligen mycket energi, säger hon.
Efter ungdoms-EM 2010 valde Ayda Delen att lämna svensk landslagsbrottning. Hon fortsatte att träna hårt hemma i Boden och när hon plötsligt kontaktades av presidenten för Turkiets brottarförbund förra året valde hon att byta landslag.
– Först var jag nervös för om jag skulle passa in. Skulle jag trivas eller inte? Men jag kom in i laget och det funkade.
Du är född i Turkiet, men uppväxt i Sverige. Känner du dig mest som svensk eller turk?
– Som svensk såklart. Jag bor i Sverige och jag är från Sverige.
Kommer du någonsin att tävla för Sverige igen?
– Man ska aldrig säga aldrig. Men just nu är det Turkiet som gäller, jag har ett kontrakt sju år framöver.
Nerell är förebilden
Ayda Delens stora idol och förebild är Ida-Theres Nerell. Hon lämnade också svenska landslaget efter en infekterad strid om OS-platsen (55 kilo) i London 2012. Den gången fick Sofia Mattsson åka och Nerell var både ledsen och arg.
Något som Delen förstår.
– Jag hade velat se Ida-Theres åka för hon slog Sofia. På fall dessutom. Men det är han (Fariborz Besarati) som är landslagscoach och han väljer ju liksom sina favoriter.
Känner du själv att du inte hade någon chans att komma med i svenska A-landslaget?
– Ja, precis. För hans favoriter är ju där nu. Alla Mattsson och Johansson...
"Mitt hjärta skulle stanna"
Under det gångna året har Ayda Delen pendlat fram och tillbaka mellan Sverige och Turkiet. Hon har tränat stenhårt och hoppas få betalt när VM drar i gång i Uzbekistan om två veckor. Delen tävlar i 60-kilosklassen där hon kan komma att möta Gällivarebrottaren Johanna Mattsson.
– Då blir det mycket styrka. Johanna är duktig, hon vann ju EM, så det skulle vara nervöst i början. Men det är bara att gå in och köra.
Trots att hon är VM-debutant hoppas Ayda Delen på en medalj.
– Det skulle verkligen betyda allt. Jag vill inte att all träning och all energi ska vara i onödan. Att jag förlorar första matchen och är borta, det hade varit riktigt jobbigt. Om jag tar mig till semifinal är jag nöjd, även om det inte blir en medalj.
En VM-framgång skulle dessutom betyda att Ayda Delen tar ett steg närmare sin stora dröm – OS i Rio de Janeiro 2016.
– Det skulle nästan vara för stort. Mitt hjärta skulle stanna om jag fick åka dit, jag lovar (skratt).