Han och Ulas Pektas, 19 år, är födda i Sverige. Båda har valt att utbilda sig till väktare på Väktarskolan i Boden.
– Först och främst beror det på att det är ett intressant yrke, men dessutom får jag träffa massor av nya människor, säger Aladdin Habta.
Även om Ulas Pektas var besatt av bilar när han var yngre insåg han också att han gillar att jobba med människor. Men yrkesvalet beror lika mycket på att han vill se till att folk har det tryggt och bra.
Varför Boden?
– Därför att det här är den enda platsen där man kan få en total vaktutbildning. Den är komplett. Först går man Väktarutbildning I. Sedan är det 160 timmars praktisk yrkesutbildning och därefter kan man fortsätta med Väktarutbildning II, förklarar Aladdin Habta.
Ulas Pektas tycker det är en mycket bra utbildning och Aladdin Habta tillägger, att fördelen även är att de blir mer eftertraktad på arbetsmarknaden med en komplett utbildning.
Båda har gjort sin praktiska yrkesträning på förläggningen på Kanslihusvägen 4 i Boden. Båda är trespråkiga. Förutom svenska och engelska talar Aladdin Habta och Ulas Pektas arabiska respektive turkiska.
– Självklart har vi nytta av språket. Om det bara hade jobbat folk som kan svenska här hade det blivit mycket mer tungjobbat, säger Aladdin Habta.
Språket ger dem inte bara möjligheten att kunna förklara så att folk förstår vad de säger. Det ger också en känsla av samhörighet och tillit.
– Att komma överens och förstå varandra är det viktigaste, säger Ulas Pektas.
Samtidigt innebär de att de asylsökande kommer till dem med många frågor som inte hör till deras arbetsuppgifter. Aladdin Habta upplever att det är viktigt att skilja på jobbet och det som är personlig. Det är en balansgång mellan att hjälpa till så gott man kan, men ibland tvingas avböja artigt men bestämt.
LÄS MER: "Det hade inte fungerat utan väktarskolans elever"
De ronderar frekvent anläggningen.
– Bevakning är ju det som ingår först och främst, säger Ulas Pektas.
– Samtidigt har bevakningen skärpts, tyvärr, säger Aladdin Habta.
På frågan om de är rädda att det ska hända något allvarligt med tanke på de attentat mot flyktingförläggningar som varit den senaste tiden i Sverige, svarar han att alla människor kan bli rädda. Hur mycket är individuellt.
– Men så länge jag gör mitt jobb och gör det bra finns det ingen anledning att vara rädd. Det finns folk som backar upp oss om det krävs.
Både han och Ulas Pektas poängterar att de vet vad som kan hända och vad de ska göra då. Om obehöriga försöker ta sig in eller någon försöker angripa anläggningen har de rutiner för hur de ska gå till väga.
Båda är på sluttampen av sin yrkesträning.
Vad har ni lärt er?
– Större förståelse. Jag har träffat tusentals personer under utbildningen. I alla åldrar, från 0 till 100 år, och alla typer av människor. Men här är vi alla lika värda. Som väktare är man varken man eller kvinna, utan hen, säger Aladdin Habta.
Ulas Pektas säger att han lärt sig massor.
– Jag har lärt mig hantera hur olika människor kan bete sig. Jag har insett att jag gillar det här yrket. Jag är nöjd att jag valt rätt.
Aladdin Habta säger att yrkesträningen har ändrat hans världsbild.
– Jag har fått möta människor från alla nationer i den här världen med olika kulturer och olika bakgrund. Sådant som är självklart för mig är inte alltid lika självklart för dem. Jag har lärt mig ord på olika språk. Man måste ha förståelse, tålamod och väldigt mycket respekt.
Under utbildningen bor de på före detta Ing3:s logement. Aladdin säger att han underskattade Boden, som han trodde var en håla. Men nu tycker han det är en vacker stad med fin natur och fina människor.
– Det är annorlunda från där jag bor.
Vad tar du med dig härifrån?
– Allt jag kan.