Peter Lindblad tror inte det var en tillfÀllighet att hans aortabrÄck upptÀcktes, Àven om det var i sista minuten.
â Det Ă€r sĂ„ mycket annat som hĂ€nt som inte gĂ„r att förklara varför just jag skulle överleva, sĂ€ger 46-Ă„ringen.
Men vi tar historien frÄn början eller 2006. DÄ flyttade Peter Lindblad, hans exfru Sofi och deras barn Rebecka, Emil och Molly till Boden.
â Jag gillar naturen hĂ€ruppe och att det var lugnare för barnen som var smĂ„. Det Ă€r ett val vi aldrig Ă„ngrat, sĂ€ger han.
Idag Àr Peter, som varit officer och jobbat med it, sjukpensionÀr. Han gick in i vÀggen och fick en bestÄende nackskada som en biverkning av medicinen.
â Jag Ă€r stel och fĂ„r kramper i nacken som kommer och gĂ„r med jĂ€mna mellanrum.
Han löptrÀnade vÀldigt mycket en period. Som mest sprang Peter nÀstan 20 mil i veckan.
â Jag Ă€r en tĂ€vlingsmĂ€nniska och började springa och gĂ„ pĂ„ gym för att mĂ„ bra och inte minst hĂ„lla nacken i schack.
NÀsta tunga livshÀndelser kom Ären 2012-2013 nÀr Peter och hans fru skilde sig och hans pappa Olle,72, plötsligt dog av ett försvagat och vanstÀllt brÄck pÄ kroppspulsÄdern.
â MĂ€nnen i vĂ„r slĂ€kt bĂ€r pĂ„ den genetiska Ă€rftliga defekten. Men varken jag, min yngre bror och min son gjorde nĂ„gon kontroll trots pappas dödsfall. Kanske för att han var gammal och jag just dĂ„ var vĂ€ltrĂ€nad och kĂ€nde mig lite odödlig, sĂ€ger Peter Lindblad.
Livet gick dock vidare och han trÀffade nya kÀrleken och numera exsambon Evelina Elfving. Paret levde ihop nÀr Peter blev akut sjuk och hon Àr en av flera som han kan tacka för att han lever. Under en veckas tid i maj förra Äret pendlade febern över 40 graders-strecket.
â Evelina tvingade mig att söka vĂ„rd för jag var jĂ€ttedĂ„lig utan att inse det sjĂ€lv. Jag Ă€r ganska envis, sĂ„ jag tĂ€nkte jag tar en tablett till dĂ€r jag stod och diskade. Först nĂ€r Elvira sa att hon ringt ambulans slĂ€ppte jag diskborsten.
Peter togs in pÄ infektionsavdelningen med en sÀnka pÄ över 300, dÀr en normal sÀnka ligger pÄ mellan 0-5.
â Jag hade blodförgiftning och tungt att andas, men det var svĂ„rt att hitta infektionskĂ€llan. Jag genomgick en datortomografi och skickades sedan hem med penicillin. Nu efterĂ„t kan jag undra varför jag inte blev inlagd med en sĂ„ kraftig infektion, sĂ€ger Peter.
Han hann dock bara utanför sjukhusets ingÄng innan mobiltelefonen ringde. En lÀkare hade av en slump rÄkat se en skugga pÄ röntgenplÄten och ringde upp paret. DÄ blev det plötsligt allvar.
âJag blev uppkallad igen och dĂ„ tog man mer bilder uppĂ„t bĂ„len och halsen. Plötsligt stod personalen som stelfrusna i kontrollrummet. PĂ„ min aorta fanns tvĂ„ revor som blödde kraftigt. Det innebar att min kroppspulsĂ„der kunde explodera nĂ€r som helst och tio sekunder senare kunde jag vara död, sĂ€ger Peter Lindblad.
Sköterskan och lÀkaren visste inte hur de skulle ge honom beskedet att han inte fick röra sig.
â Jag fattade nog inte riktigt vad som hĂ€nde men var sĂ„ pass vid mina sinnens fulla bruk att jag kunde ligga stilla.
Peter Lindblad flögs direkt med ambulanshelikopter till UmeÄ för operation sent pÄ kvÀllen den 8 maj.
â Allting var dimmigt och overkligt. Jag kördes genom salar som man brukar se pĂ„ film och det fanns lampor och ljus överallt. Sedan blev allt svart, sĂ€ger Peter.
Hans pulsÄderbrÄck hade dÄ blött i flera dagar dÀr förmodligen infektionen satt som Àven spritt sig till hjÀrtklaffen. Men lÀkarna vet inte sÀkert. Före operationen fick Peter ett hjÀrtstillestÄnd och Äterupplivades.
â Sedan stannade lĂ€karna mitt hjĂ€rta för att koppla mig till en hjĂ€rt- och lungmaskin medan hjĂ€rtat togs ur och lades pĂ„ is. Annars kunde man inte laga kroppspulsĂ„dern. HjĂ€rtat sattes sedan igĂ„ng nĂ€r operationen var klar.
Den komplicerade operationen av kroppspulsÄdern tog nio timmar.
â Min familj frĂ„n Stockholm och Boden störtade ivĂ€g till UmeĂ„ sĂ„ fort det bara gick. Vid uppvaket satt de dĂ€r allihopa. Det var helt fantastiskt sĂ„ hĂ€r efterĂ„t.
NÀr Peter vaknade var hans första ord en filmtitel.
â Jag Ă€r en filmnörd. Min familj pratade med mig medan jag höll pĂ„ att vakna. NĂ„gon nĂ€mnde orden "medan du sov" i en mening. DĂ„ plötsligt vaknade jag till och sade:"Det Ă€r en film med Sandra Bullock och Bill Pullman."
â DĂ„ visste familjen att jag bĂ„de var tillbaka och hade humorn i behĂ„ll. Alla har varit vĂ€ldigt stöttande och bodde Ă€ven pĂ„ patienthotellet under den mest kritiska tiden.
Efter operationen var Peter vÀldigt slutkörd men mÄdde ÀndÄ bra psykiskt.
â Jag fick en kurator att prata med. Enligt henne Ă€r det vĂ€ldigt vanligt att folk kan bli deprimerade men jag deppade aldrig ihop.
Hans positiva syn har bidragit till ett snabbt tillfrisknande och Peter tror inte heller pÄ slumpen.
â Om jag inte haft infektionen sĂ„ hade inte brĂ„cket upptĂ€ckts. DĂ„ hade jag dött. Om jag inte kallats tillbaka in pĂ„ sjukhuset och fĂ„tt ta en ny röntgenplĂ„t sĂ„ hade jag dött. Oddsen att överleva operationen var ocksĂ„ jĂ€ttelĂ„ga.
Efter tvÄ mÄnaders sjukhusvÄrd i UmeÄ och Sunderbyn fick Peter komma hem men Ät penicillin i ett Är. Idag Àr det bara ett lÄngt bleknat Àrr pÄ bröstkorgen som pÄminner om vad Peter varit med om.
â SjukvĂ„rden gjorde ett kanonjobb med mig och jag hade fantastisk vĂ„rdpersonal med mig hela vĂ€gen. I dag mĂ„r jag bra men har fĂ„tt en annan syn pĂ„ livet. Jag vet att vad som helst kan hĂ€nda nĂ€r som helst. SĂ„ jag tar inte nĂ„gon för given, eller nĂ„got för givet lĂ€ngre.