Det var Jons mamma som såg annonsen och reagerade. Bössmakareskolan i Gyttorp i Bergslagen, 97 mil från Arjeplog, kändes som en perfekt utbildning för gymnasiesonen som kände sig osäker inför fortsatta studier. Jon tog chansen och läsåret 2003-2004 lärde han sig att bygga bössor.

Intresset för skjutvapen har Jon haft sedan han som femåring tränade med luftgevär. Han har tävlingsskjutit och jakten har alltid varit en naturlig del av hans liv. Lusten att bygga har han fått från sin farfar som var möbelsnickare och hade ett eget snickeri.

Förutsättningarna för att lära sig yrket har han med andra ord haft med sig hela tiden.

Artikelbild

| JOn Persson, bössmakare

Tanken var att Jon efter bössmakare­utbildningen i Gyttorp skulle fortsätta med studierna. Men det blev inte så.

– När jag kom hem igen från Gyttorp så startade jag den här verksamheten i liten skala och sedan har det fått utvecklas därifrån, berättar Jon som under de första fem åren varvade företagandet med att jobba åt andra.

Sedan våren 2009 har han varit sin egen chef på heltid och kan i dag livnära sig på det som egentligen var tänkt som ett tillfälligt tidsfördriv.

– Det går bättre och bättre och jag ser att det finns en framtid för mig i den här branschen. Det gäller bara att hålla ut och kämpa på. Jag brukar säga att jag överlever men jag lever inte, säger Jon och skrattar.

Artikelbild

Yrket är ovanligt i Sverige och i Norrbottens finns bara tre bössmakare. Att det är ont om utbildad yrkeskunskap i branschen innebär å andra sidan att Jon har ett upptagningsområde som täcker hela landet. I Arjeplog finns ett stort jaktintresse men där finns bara en liten del av kundkretsen eftersom kommunen är glesbefolkad.

– Det jag börjat nischa in mig mer på är att bygga precisionskulvapen samtidigt som jag fortfarande gör reparationer, justerar trycket, plastbäddar kolvar och jag gängar ljuddämpare. Just ljuddämpare har blivit populärt på senare tid, berättar Jon.

Artikelbild

Han vill kalla sig bössmakare men säger samtidigt att skillnaden mot att vara vapensmed inte är så stor. En vapensmed utför reparationer medan en bössmakare bygger nya vapen. Jon gör båda delarna.

Fler och fler vill ha en alldeles egen bössa som är unik i sitt utförande och inte finns att köpa i handeln och då är det till Jon de vänder sig med sin beställning.

Artikelbild

| Jon monterar ett trycke på ett customslutstycke från Pierce

Det kan handla om att kunden vill ha en speciell sorts räffelstigning som påverkar hur långt kulan går i loppet för att snurra ett varv, andra piplängder, kanske lite tunnare eller lite grövre pipa.

Bagateller för vissa, livsviktigt för andra.

Artikelbild

| Jon borrar patronläge i en ny pipa (överst). Tolkarna som behövs för varje kaliber är en dyr investering. En gevärskolv i fräst aluminium för långhållsskytte och Jons första låda till hans kommande långhållsbössa .338 Lapua.

Jon berättar att antalet bygguppdrag bokstavligen har exploderat de senaste åren.

Orderstocken är lång just nu.

Artikelbild

Men företagsutveckling kostar pengar. Att växa är dyrt och det är verktygen som står för kostnaderna. Som till exempel patronlägesbrotschar där man i Jons fall vill ha två stycken för varje kaliber. Tillsammans med en uppsättning tolkar hamnar slutsumman för en kaliber på cirka 6.000 kronor. Och det finns många olika kalibrar.

– Det är lätt att tro att det är de stora grejerna som är dyrast men de är egentligen billigast. Det är tillbehören som kostar, säger Jon.

Jon bygger bara på beställning, inte för att sälja. Han brukar vara ute och marknadsföra sig själv på mässor och i de enskilda fallen brukar han bygga speciellt för evenemanget.

För att visa sin skicklighet. Objekten brukar han sedan försöka sälja men det är oftast lättare sagt än gjort. Hur unik bygget än är.

– De flesta vill vara med och välja komponenter så det är mycket svårare att sälja en färdig bössa som jag själv har byggt, säger Jon.