Avfolkning, nedläggning och framtidstro
Byarna på landet avfolkas. Jobb, skolor och affärer försvinner.Brännberg är inget undantag. Men än lever byborna där på hoppet. Elisabeth Andersson, inflyttad från Skåne, stormtrivs i sin nya hemby.- Nu har jag dessutom ytterligare en anledning att stanna kvar - mitt livs stora kärlek.
Läraren Elisabeth Andersson, 33 år, stormtrivs i sin nya hemby och tycker att fler ska flytta till Brännberg.FOTO: Nina Pettersson
Foto: Nina Pettersson
- Det var väldigt fint, säger Fred Bergdahl, barnfödd i byn för dryga 70 år sedan.
- När jag växte upp var det helt andra förhållanden. Det fanns djur på gårdarna. Nu är det bara någon enstaka som har hästar.
Men han är optimist.
- Det ska man vara. Just nu är det lite negativt, men vi har varit med om flera svängningar, säger Fred Bergdahl.
Anders Wahlberg, 69 år, anade oråd redan när Brännbergträ fick nya ägare.
- Det var ett riskkapitalbolag som tog över och konkursen var bara en tidsfråga. Det har alltid funnit arbetstillfällen i byn och därför har den överlevt.
Förr dominerade jobben i skogen och Anders Wahlberg arbetade där till 1979. Sedan blev han anställd på sågen.
- Få byar har haft en så stor industri som vi har haft. Tidigare bodde här över 200 invånare. Byn expanderande på 1970-talet och skolan fick ett uppsving. Det gick mellan 40 och 50 barn i skolan. Den byggdes ut och vi fick förskola.
- Då fanns det framtidstro i byn. Därefter har det varit många turer och hot om nedläggning av industrin. De flesta bybor jobbade där och krigade för att behålla arbetsplatsen. Det blev till och med en fråga för riksdagen. I dag tror jag att det bara är fyra bybor, som jobbar kvar på Brännbergträ, säger Anders Wahlberg.
Han anser att det var strategiskt fel att lägga ned sågen även om det då gick bra och investerades i företaget.
- Har man eget sågverk får man de varor man vill ha. Nu måste företaget köpa de varor som finns på marknaden till högre priser och blir mindre konkurrenskraftigt.
När butiken lades ned försökte byn driva den i egen regi, men gav till slut upp. Skolan stängdes på grund av för få elever. Några som lever "lyxtillvaro" är barnen i den fria förskolan. De är fem förskolebarn och fem fritidsbarn. Två anställda turas bland annat om att laga mat och hämta skolbarnen i Heden. De har en egen liten skog precis inpå knuten, men också en skolskog längre bort där föräldrarna har byggt vindskydd. Dit går de en gång i veckan och förra veckan hittade de björnspår där.
- Vi jobbar med olika projekt. Just nu är det bondgården och vi håller på med spännande saker kring det. Jag tycker fler ska flytta hit, säger läraren Elisabeth Andersson, 33 år.
Själv kommer hon från Genarp, en liten by utanför Lund. Hon älskar snön, vintern och naturen och flyttade till Brännberg på grund av jobbet.
Hon hyr en bostad och har även tagit med sig sina fyra ponnyer, som blivit poppis i byn.
- Jag trivs jättebra. Det är synd att det inte bor så många yngre här, men alla har välkomnat mig med öppna armar, säger Elisabeth Andersson.
Hennes mamma vill att hon ska flytta söderut, men hon har träffat sin stora kärlek och tänker bo kvar.
"Trivs nära naturen"
Jenny Eriksson, 23 år, som har bott i byn sedan hon var sex år vill dock flytta därifrån.
- Jag längtar till stan, att komma närmare vänner och kunna hitta på andra saker. Annars är det fint att bo här, lugnt och skönt. Men det finns inte många arbetstillfällen.
Just nu gör hon praktik på förskolan där ett av barnen är Alfred Vikström, två år. Hans storebror Axel går på sexårs i Heden. Pojkarnas pappa, Markus Vikström, tog över sina morföräldrars gård i Brännberg.
- Jag hade alltid tillbringat sommarlov och helger här. Jag hade mina kompisar här och trivs nära naturen.
Markus Vikström har arbetat på Brännbergträ i 17 år.
- När jag började var vi runt 40. Nu är vi 13 med kontorspersonalen. Framtiden ser inte så ljus ut i och med konkursen. Det är svårt att få barnfamiljer att flytta hit och få dem att stanna kvar. Många tycker det är besvärligt att pendla och med dagens bensinpris blir det dyrt också.
Vakna, Bodens kommun
Han lever på hoppet att det ska finnas en ny köpare som kan driva industrin vidare.
- Det är svårt att säga hur det blir i dagsläget. Jobb finns det alltid någonstans och man kanske får göra som alla andra - flytta. Man måste väl vara flexibel, säger Vikström.
Han tycker förskolan är bra för barnen, men är även osäker om den går att driva vidare mer än något år till när det är så få barn.
- Det är en lugn och trygg miljö för barnen, även om de kan vara stojiga. Här har personalen mer tid med barnen. Det är inte som i stan där det går tio barn på en lärare.
Markus Vikström tycker att kommunen bara ser till det som ligger ett stenkast utanför tätorten.
- Byarna som ligger längre bort får klara sig själva. Det är tragiskt. De bygger galleria och arena, vilket är positivt för Boden, men jag tycker inte att det ska ske på bekostnad av barnen och de gamla.
Så jobbar vi med nyheter