GÄSTKRÖNIKA Nyligen pratade jag med A, en undersköterska som fått sin sjukpenning på deltid indragen av Försäkringskassan (FK). Hon valde då, i samråd med arbetsgivaren, att omvandla sin heltidsanställning till en deltidstjänst.

Hon orkade inte längre bråka med FK, trots att hennes läkare och arbetskamrater tycker hon borde stå på sig och begära omprövning. ”Min 80-åriga mamma ligger för döden och jag är hennes enda stöd. Jag orkar inte samtidigt slåss mot FK”, sa hon.

A blir därmed, med sin vacklande hälsa, mer utsatt och beroende av sin arbetsgivares välvilja. Hon riskerar dessutom att bli fattigpensionär på ålderns höst.

Hon är långt ifrån ensam. Hon berättar om äldre arbetskamrater som, efter uppmaning från chefen, gått ner i arbetstid för att orka jobba kvar till pensionen. De betalar i praktiken sin ohälsa själva.

Exakt hur många som befinner sig i en liknande situation vet vi inte. FK-statistik saknas. Inte heller vet vi hur många som är sjuknärvarande och jobbar fast de borde vara sjukskrivna för att inte skada sin hälsa.

Regeringens mål om att sänka sjukpenningtalet har onekligen en statistisk skuggsida.

A tycker ändå att hon är lyckligt lottad. Hon berättar om vänner som inte haft så ”tillmötesgående arbetsgivare” och snabbt blivit bortsorterade och hänvisade till Arbetsförmedlingen, när FK dragit in deras sjukpeng.

Där står de nu, längst bak i arbetslöshetskön. De själva, deras läkare, arbetsgivare, arbetsförmedlare, familjen och tidigare arbetskamrater anser att de är för sjuka för att arbeta heltid. Men det gör inte FK.

A, som är ensamstående med barn, har sålt sin sommarstuga för att få hushållsbudgeten att gå ihop.

”Orkar jag inte jobba tvingas jag söka försörjningsstöd”, säger hon.

Många som får försörjningsstöd uppger brister i socialförsäkringen som fattigdomsorsak.

När sjukreglerna eller FK:s praxis skärps är det fler som hamnar i samma situation som A och hennes vänner. Den skadliga sjuknärvaron och den dolda sjukfrånvaron ökar. Det sociala risktagandet privatiseras. Anhöriga och vänner till de drabbade får rycka in. Förtroendet för välfärdsstaten urgröps.

Bortom FK:s sjuk- och ohälsotal finns en verklighet som sällan uppmärksammas i samhällsdebatten. Ändå är den dolda sjukfrånvaron och den skadliga sjuknärvaron en del av vår vardag.

De som drabbas hårdast av detta är arbetarkvinnorna. Dessa insikter borde göra tydligare avtryck i sjukförsäkringspolitiken!