NY BOK

Ingela Johansson Ohrstedt

Saknad – En isländsk familjefar

Ord & Visor

 

Snön yr runt knäna och han verkar titta på något, eller så tänker han bara på hur livet blev. Han har en aura av ensamhet. 

Min tolkning av bilden är förstås påverkad av att jag läst släkthistorien vars stoff utgår från "insamlade fakta, brev och dramatiska händelser i samtiden". 

Den till stora delar kronologiskt berättade historien rör sig i huvudsak mellan de två världskrigen. Avstampet sker med mötet i New York mellan Arni Benediktsson från Island och Jenny Olsson från Sverige. Jennys föräldrar bor i Luleå men hennes båtresa till Amerika börjar i Göteborg.  

Arni driver ett export-importföretag och hoppas expandera när första världskriget äntligen är i sitt slutskede. Han är gift med Kristun och de har fyra barn och lever i Reykjavik. Fast det berättar han inte för Jenny, trots en ömsesidig attraktion som rätt snart leder till sängläge. 

Väl hemma i Sverige föder Jenny ett barn, Ella, som Arni inte vet något om. Det får han inte veta förrän i Reykjavik september 1919, när jungfrun ropar: "Det står två damer i hallen. De söker herrn." 

Anslaget är viktigt och själva grunden för vad som blir en ömsom intressant, ömsom rätt enahanda släktkrönika - ganska mörk, fast med ljusa stråk av förståelse och genuin kärlek.  

I takt med att tiden går och barnen blir fler och växer upp, berikas berättelsen och Arni, Kristrun, Jenny och Jennys syster Elin blir tydligare karaktärer. 

En återkommande reflektion är människan som ett lager av känslor där yta och kärna nästan inte känner till varandra. I romanen har Kristrun sagt adjö till svikaren Arni, men när hon får höra att han kanske lever finns i hennes innersta kvar varma känslor. 

Arni framstår allt eftersom som smått ömklig, men samtidigt med gott hjärta. Han har blivit stukad när affärerna gått sämre och han i stället börjat jobba som butler åt rika familjer, däribland mediemogulen Randolph Hearst.  

Att hålla skenet uppe och distansera sig blir en bild jag får av Arni Benediktsson. I synnerhet att aldrig berätta för Ella, dottern som lämnades bort i en svår tid och blev kvar i Sverige, hur mamma Jenny dog. Att det inte skedde på ett naturligt sätt. 

Jag tycker trots viss kritik om "Saknad". De människoöden som skildras tar tag i mig som läsare. Språket är drivet och viljan att berätta en historia som pockat på är uppenbar på ett positivt sätt.