Det är tredje söndagen i fastan och fader Ludwik Spalek går fram till predikstolen i Luleås katolska kyrka. Församlingen sitter redan i bänkarna. Solen skiner in genom de fina målade fönstren och Philip Kuo börjar spela psalm 135: Se, vi går upp till Jerusalem, på den lilla orgeln. Orgeln står uppe på en balkong längst bak i kyrkan. Både den och den blå, lite större, är gåvor från Svenska kyrkan i Luleå.
Namnet, Sankt Josef, arbetarens katolska kyrka, kommer sig av katolska kyrkans historia i Luleå. I början av 1960-talet delade kyrkan lokal med arbetarnas i södra hamnen. Kyrkan hade ett hörn i hamnarbetarnas matsal.
Sankt Josef, arbetarens katolska kyrka, ligger på en höjd på Lövskatan. Trots att den ligger synlig från den trafikerade Hertsöleden är det nog många som inte vet att den är just en katolsk kyrka. Kyrkan är byggd i trä och smälter bra in i bebyggelsen med sin röda färg och former som påminner om en tröskloge. Ett sjömärke har stått som inspirationen för klockstapeln.
I ett av de två små husen vid sidan om kyrkan bor fader Ludwik Spalek. I det andra huset bor vaktmästaren med sin familj.
Som präst i katolska kyrkan i Sverige får man flytta runt. Fader Ludwik kom till Luleå för två år sedan men han har bott och arbetat på många andra ställen, bland annat i Malmö där han har sitt favoritlag i fotboll, MFF och i Gävle, med favorithockeylaget Brynäs.
Samtidigt som jag besöker kyrkan lämnar påven Benedictus XVI, 85, sitt ämbete som den förste som gör det.
Påveämbetet har tidigare ansetts vara ett livslångt uppdrag och alla tidigare påvar har suttit kvar till de dött. För katolska präster är det däremot möjligt att gå i pension, säger fader Ludwik. Han har sedan länge uppnått pensionsåldern men säger att han blir kvar så länge han orkar och har hälsan.
– Är man vid gott mod och har krafter så arbetar man kvar. Det är inte så ansträngande att förrätta en och annan gudstjänst och vara beredd att svara och åka iväg till någon när någon ringer
och behöver stöd.
Han respekterar påvens beslut att avgå.
– Det är bra att han vågar stå för sina åsikter. När man ser honom på bilder ser man att han är sjuk. Att det sägs att en påve inte kan avgå har bara med tradition att göra, inte med tron.
Han säger att Benedictus XVI föregångare Johannes Paulus II, som framträdde även när han var så svårt sjuk att han inte längre kunde tala, inte kunde ha varit den verkliga chefen.
– Det kan inte ha varit han som styrde så sjuk som han var. Inte kräver Gud att man ska vara kvar då. Kyrkan kan inte bara vara i sig själv utan också i sin tid och i samhället. Det vore hemskt om vi inte påverkades och fick kritik för de skandaler som varit. Samtidigt måste vi våga säga det evangeliet säger till oss.
Fader Ludwiks förhoppningar på den nye påven är att han ska ha hjärtat på rätt ställe.
– En påve ska vara god teolog, vara bra diplomat och kämpa för dem som behöver försvaras.
En katolsk präst får inte gifta sig eller ha familj. Han, för det är alltid en han, kvinnor kan inte bli präster i katolska kyrkan, måste leva i celibat. Fader Ludwik Spalek skämtar om fördelen med att ingen stör honom när han vill titta på sina favoritprogram på tv, nämligen sport av alla slag.
Celibatet är inte någon stor fråga för honom personligen.
– Man växer in i sin roll och vet från början att man ska leva i celibat för att vara katolsk präst. Jag visste att det var det här jobbet jag ville utföra och då var det inte svårt.
Han påminner om att det inte var så länge sedan också den Svenska kyrkan krävde celibat av sina präster. Han säger att Svenska kyrkan tvingades av staten att ändra på det. Om den katolska kyrkan ska förändra sin inställning är det flera aspekter som man måste tänka på.
– Kyrkan måste fundera på vad man har att vinna på att ändra? Svenska kyrkan har mycket pengar och bra löner, det har inte katolska kyrkan. Vi skulle ha många präster som nu jobbar i andra samfund om vi hade de lönerna. Jag har ingen bra lön, men jag har bostadsförmån, och jag har allt jag behöver, men för en familj räcker det inte. Det är celibat som gäller idag, men jag vet inte hur det blir i morgon.
Kvinnor kan inte bli präster i katolska kyrkan.
– Det går inte att komma ifrån att kvinnor behövs i kyrkan. Kvinnliga uppgifter i kyrkan har utförts av nunnor och caritassystrar, men de blir allt färre. De som är emot kvinnliga präster lutar sig på en 2000-årig tradition, det har inget med tron att göra. Det skulle inte förvåna mig om det blir fritt fram för kvinnliga präster i katolska kyrkan i framtiden. Men när man gör det ska man göra det för att man vill det, inte för att andra vill att man ska ändra.
Ludwik Spalek är idrottsintresserad och går på hockey så ofta han kan. Då tar han av sig prästkragen.
– Det är inte det att jag vill visa att jag är privat. Jag vill bara inte manifestera att jag är präst, för folk som träffar en präst beter sig annorlunda, antingen blir de aggressiva eller snälla. Men jag kan inte lägga min identitet åt sidan. Det skull kännas schizofrent om jag inte skulle vara präst när jag äter pizza eller går på hockey. Som präst vill man stärka människor i tron alltid.
Nu ska det byggas en moské i Luleå. När jag frågar vad han tycker om det ber han om ursäkt för sitt svar, då jag tidigare sagt att jag inte är troende.
– Det är alltid trevligare att ha en troende i närheten än en icke troende. En uppriktigt troende som älskar gud och sin nästa är jag inte rädd för oavsett vilken religionen är. De icketroende är hemska, säger han skämtsamt.
Sedan slätar han över.
– Augustinus sade redan för 300 år sedan att det finns många i kyrkan som inte tillhör kyrkan och många utanför kyrkan som gör det. Tyvärr, till skam för de troende, finns troende som inte uppför sig bra.
Efter gudstjänsten dricker några i församlingen kyrkkaffe. En av församlingsmedlemmarna är studenten Cornelia, 23, från Malmö. Hon går tekniskt basår vid Luleå tekniska universitet, men är inte säker på att ingenjörsstudierna är det hon kommer att fortsätta med. Hon trivs i Luleå och med den katolska kyrkan här.
– Kyrkan är som ett hem för mig. Här finns Gud och här kan jag vara i hans närvaro.
Kyrkan och församlingen ger henne en möjlighet till samhörighet, säger hon.
– En samhörighet på ett själsligt plan som jag inte finner någon annanstans. Ritualerna har inte förändrats sedan Kristus instiftade dem. Här i kyrkan finns Jesus levande kropp och blod. Det saknar jag i protestantiska kyrkan.
Jag frågar om hon ofta får frågor om celibatet och det att katolska kyrkan inte har några kvinnliga präster.
– Jag får förklara det som verkar kontroversiellt. Prästyrket är ett kall celibatet är ett tecken på att de ger sitt allt för tron. Traditionerna är viktiga att hålla fast vid. Katolska kyrkan finns i olika länder och om man inte hade traditionerna skulle det inte gå att hålla ihop, säger Cornelia.