FÄRGEN PÅ KÖKETS nymålade väggar har precis hunnit torka, liksom de rosadekorerade trappstegen. I ett obevakat ögonblick har familjens tvååring Tage fått syn på roller och färg och bestämt sig för att hjälpa till med målningen av innertrappan.
- Jovisst har vi har pratat om att måla trappan, men vi hade nog tänkt att den skulle bli vit, skrattar Johanna.
Det är en företagsam och försigkommen liten kille som sitter vid köksbordet och äter bit efter bit av butterkakan medan Johanna konstaterar att jodå, här skulle "sockerpolisen" ha ett och annat att anmärka på. Tage är två och ett halvt år ung men skiljer med lätthet en kabelskopa från en vanlig skopa på grävmaskinen han ser under barnvagnspromenaden hem till moster Niddi och kan redan alfabetets alla bokstäver.
- Men jag tycker nästan han är lite sen. I hans ålder läste jag själv flytande, säger Johanna som hela sitt liv älskat bokstäver, ord och kommunikation i alla dess former. Inte helt oväntat jobbar Johanna med kommunikation och driver en av Sveriges största litteratursajter på nätet, Bokhora.
Men det allra senaste bokprojektet handlar om lille Tage. Tillsammans med maken Daniel Åberg har hon skrivit om tiden från Tages födelse för två och ett halvt år sedan fram till hans tvåårsdag i mars i år.
ALLT BÖRJADE MED att Johanna blev gravid och plöjde igenom all graviditets- och föräldralitteratur hon kom över. Snabbt kunde hon konstatera att i princip alla böcker vände sig till den blivande och nyblivna mamman och tillsammans med maken Daniel kläckte hon idén att de själva skulle skriva den bok de saknade. En bok med både mamma- och pappaperspektiv, en skrift där båda föräldrarna i lika stor utsträckning skulle få komma till tals.
- Jag skrev det första kapitlet ett par månader efter Tages födelse och sedan har kapitlen kommit till i takt med att han vuxit, säger Daniel.
Johanna och Daniel säger att det var viktigt att faktiskt skriva boken medan de var helt nyblivna föräldrar eftersom man tenderar att efteråt bara minnas allt som roligt och enkelt.
- När vi berättade att vi skulle skriva en föräldrabok fick vi ibland frågan om vi nu skulle bli ytterligare några nyblivna föräldrar som trodde att de visste allt om föräldraskap. Men det var ju just det vi INTE ville göra, grejen var att vi ville skriva om hur det känns att INTE veta något alls.
Johanna och Daniel har skrivit vartannat kapitel i boken som berör allt ifrån tankar om barnets kön och oron för om det är okej att ta med sig barnvagnen in på ett fik till hur en pappa som tar ut den mesta föräldraledigheten bemöts - och med vilken självklarhet barnets mormor kliver in och styr och ställer med barnbarnet men hur farmor är noga med att bara vara farmor och inte "ta över".
- Nu har jag själv en son och det är klart att jag har tänkt på det där med att farmor oftast inte står den nyblivna mamman lika nära som mormor. Det är säkert skillnad på om ens eget barn burit barnbarnet än när "en annan kvinna" gjort det men jag vill också stå mina blivande barnbarn nära!
Även om Johanna har en nära relation till sina föräldrar så har de 130 milen mellan Stockholm och Vittangi skapat ett ovälkommet avstånd. Johanna berättar hur Tage varje gång fått börja från början för att lära känna mormor och morfar.
- Och just när de kommit varandra nära har det varit dags för oss att åka hem igen.
Men nu ska Tage bli Vittangibo, liksom det syskon familjen väntar i mars.
Tage ska få växa upp i mammas barndomsby - så fort han får plats på den överfulla förskolan i Vittangi. Johanna säger att många vill flytta hem igen när de får barn och att Vittangi är inne i en expansiv period - det finns inga hus till salu. Därför tog hon och Daniel chansen att köpa släktgården när Johannas farmor och farfar förra vintern kort efter varandra gick bort.
Såväl mormor och morfar som moster Niddi med familj och ett par gammelmostrar bor på gångavstånd härifrån. Hemma i Vittangi finns gott om chanser att få barnvaktshjälp och även Daniel uppskattar de tajta relationerna i familjen Ögren.
- Nackdelen är att vi kommer längre bort från min släkt som bor i Sandviken och Gävle, men mina föräldrar blir snart pensionärer och då hoppas jag att vi ska kunna ses oftare.
Att familjen behåller sin lägenhet och ska ha sin andra bas kvar i Stockholm underlättar detta och ger dem dessutom möjlighet
att fortsätta arbeta med samma uppdragsgivare som förut.
- Vi tänker att vi ska bo tre veckor här och en vecka i Stockholm.
Att bo på två ställen är inget nytt för
Johanna och Daniel som med sin flexibla
frilanstillvaro, och med arbetsplatsen på nätet, inte är beroende av att bo på ett visst ställe. Under föräldraledigheten
passade inte bara Daniel på att växla om från en fast anställning till en frilanstillvaro,
familjen prövade också på att parallellbo i
Berlin och Stockholm och en av de flygresor
Daniel och Tage under den tiden företog tillsammans gav stoff till ytterligare ett kapitel.