Försvarsmakten lyckades inte rekrytera tillräckligt många yrkessoldater. Samtidigt har läget i omvärlden försämrats och den vilande värnplikten har åter aktiverats. Norrbottens Media träffade Eloise Fredriksson första gången för ett år sedan. Då skulle hon mönstra och gå i pappas fotspår. Det gör hon bokstavligt talat nu när hon gör lumpen på A9 där han är officer.
Läs mer: Hon går i pappas fotspår
Läs mer: Mönstringen klar - rycker in på A 9
Hon ryckte in den 20 augusti. De första fem veckorna hade de GSU, grundläggande soldatutbildning. Även för Eloise, som länge varit med i hemvärnsungdom, var det väldigt mycket nytt att lära sig.
– I hemvärnet var vi mest i fält. Nu är det mycket annat också; hur man ska bete sig på kasernområdet och mer teori och så. Det har också varit stressigt.
Hon har valt att bo på logementet. Det är för att hon annars skulle förlora så mycket av gemenskapen om hon skulle sova hemma.
– Det är roligare och bättre på logementet och jag trivs väldigt bra i min grupp.
Just nu håller de på med befattningsutbildning. Eloise Fredriksson hamnade som archer-förare. Archer är ett självgående eldrörsartillerisystem. De senaste fem veckorna har hon haft uppkörning med Archer och tagit förarbevis.
Hur är det att köra en så stor pjäs?– Det är stor skillnad mot en vanlig bil. Den är väldigt mycket större, men det är väldigt roligt. När man har lärt sig var man har bakdäcken så är den ganska lätt att köra, men man känner sig liten.
Sedan tillkommer mycket annat, att lära sig gruppera med mera. Det kommer de att börja med om ett par veckor.
När vi träffar Eloise Fredriksson är hon ute på övning på Kusträsk skjutfält. De har dels skjutit skarpt, dels övat blixtlås, som är en förflyttningsmanöver. Hon har respekt för skarp ammunition.
– Man måste vara säker på vapenhanteringen.
Tänker du som soldat att du utbildas att ta ihjäl människor?– Ja, den senaste tiden har det börjat gå upp för mig vad vi egentligen utbildas för och det är en lite läskig tanke.
Hur hanterar du den?– Genom att tänka på det och fundera kring det, men inget mer än så, säger Eloise Fredriksson.
Hon kommer att ligga inne nio månader och har redan lagt upp en plan på att fortsätta med officersutbildning.
– Nu är jag nog fast här. Det lutar mot befäl, men jag funderar på om jag först ska söka som soldat i ett år och sedan utbilda mig vidare till officer. Då har jag varit soldat från början och då vet jag hur det är att vara i deras situation.
En del av yrket är att man måste vara beredd på att göra utlandstjänst.
– Får jag möjligheten så kommer jag att göra det.
Det är inget som skrämmer dig? Mali är exempelvis världens farligaste FN-uppdrag.– Lite läskigt är det. Jag tycker ändå att det känns bra att göra en insats på en plats där människorna, framför allt civila, inte valt att vara. Dem vill jag hjälpa.
Hon trivs jättebra med militärlivet. Visst, säger hon, har man dippar när man undrar varför man är där. Det är när det är regnigt, kallt, mörkt och hon fryser och kanske vare sig sovit eller ätit så bra.
– Men man lär sig otroligt mycket av det, säger Eloise Fredriksson och tillägger att hon lärt sig saker om sig själv som hon inte visste om innan.
– Jag har lärt känna mig själv mycket bättre och hur jag reagerar i vissa situationer. Det är en erfarenhet att komma till ett helt nytt ställe ned helt nya personer och rutiner.
Enligt henne är det tvärtom, som bäst när hon har sovit och ätit ordentligt och gjort något bra.
– Som nu när vi har varit här och skjutit. För mig personligen har det gått väldigt bra.
Hon fick höra att hon är en duktig skytt, vilket hon tyckte var kul.
– Så tycker jag det är roligt med gruppen här.
Nu, både i bra och dåliga stunder när de stöttare varandra, så bygger de upp samhörigheten. Eloise Fredriksson säger att den gemenskapen bara finns där.
Hon har ännu inte gjort soldatprovet.
– Den är jag jättetaggad inför och längtar till.
Det är en tuff övning där soldaten ska visa sina färdigheter under hög fysisk belastning. Eloise tycker det ska bli spännande att uppleva dels hur den egna kroppen reagerar, dels hur andra runt omkring reagerar och hur de kommer att handskas med det.
Att göra lumpen är något som hon utan tvekan rekommenderar.