NY BOK

Anna Kuru

Norrskensnatten

Saivo förlag

 

När dramatiken nu fortsätter är den första frosten avlägsen och det har blivit vårvinter.

Den ganska banala berättelsen handlar om hur Allis försöker återfå fotfästet efter förra årets omtumlande händelser. Hon går hos en terapeut som lämpligt nog hjälper henne att rekapitulera det hon gått igenom, så att också de som inte läste Kurus första bok blir uppdaterade. Om hur Allis arbetskamrat klämdes ihjäl under en bil i verkstan under oklara omständigheter. Om hur stugan hon hyrde förstördes av brand. Om hur också Allis blev skadad.

I hennes närhet finns en tålmodig pojkvän, gamla och nya arbetskamrater, samt några mer diffusa figurer.

Så småningom stiger en viss spänning, varpå allt kulminerar i mörker, snöstorm och kyla.

Det är smått ironiskt att huvudpersonen är bilmekaniker. Hade hon ställts inför en bil med störande, hackande motor hade hon säkert velat och kunnat åtgärda problemet.

I boken är det berättande som hackar. Kuru skriver med utpräglad stackatostil, stolpig så att den ofta stör. Visserligen rätt lättläst, men utan flyt. På 250 sidor har hon klämt in 102 kapitel, en del på bara en halv sida. Meningarna är dessutom korta. Väldigt korta. Ibland bara i form av upprepande eller onödiga förtydliganden. När snön faller blir det nästan komiskt att lägga till att det sker neråt. Och sakta.

Märkligt är det också med en del talminus, som ger sken av att flera av personerna talar högt för sig själva när de bara (väl?) tänker.

Till skillnad från en norrskensnatt: Föga lysande.

Hans Olov Ohlson