RECENSION Artic Voices, den trettiohövdade kören klädd i svart och julrött sjunger "julen är att vara samman och ingen tvekar". Körledare Göran Lindgren håller ett trevligt välkomsttal. Framför den kompetenta kören är salen välfylld och bakom visar en projektor en gigantisk gran i grann belysning som reflekteras i en spegelblank sjö. Ljusen är tända och små tomtegubbar står längst fram på scenen. Allt är så mysigt att man nästan ramlar baklänges.


Jag ser mig definitivt inte som julmusikens största supporter, men jag tänker inte sätta mig här och tycka att det är för mysigt, för tillrättalagt eller att det behöver skava någonstans. Om vi en gång om året, några få dagar innan jul, ska vräka på med mys och fint så kör vi. Jag är med.


Kören får två egna låtar och mitt i den tredje, Joy to the world, skrider Roger Pontare in.

Artikelbild

I vit pälsponcho, karakteristisk hatt, med lång trästav och en brinnande fackla.

Pontare flörtar direkt med publiken och säger att varje andetag på väg upp till Norrbotten gjorde att han växte. Senare får även Stockholm några om inte smockor, så i alla fall jabbar. Lite enkelt, men i övrigt är Roger Pontare charmig. Busig på ett blygt sätt. Framåt på ett återhållsamt sätt.


Och så rösten då. Den är ju förstås mäktig. Så imponerande att det inte spelar någon roll för vilken gång i ordningen det är vi hör Gläns över sjö och strand, med Pontares pondus blir det ändå intressant. Några nummer, som When I´m 64 med "skojig" översättning (Hur ska det bli med min äldreomsorg) hade gärna fått strykas till förmån fler Nu tändas tusen juleljus-låtar. Jag menar är vi nu här för en julmysöverdos så. O helga natt är exempelvis fantastisk.


Körledaren sa inledningsvis att vi inte vet hur lång kvällen blir "för att man aldrig vet det med Roger". Trots att det är det var det mest spännande som hände blev det på något sätt aldrig tråkigt. Mycket på grund av att det inte var något krav på att det skulle vara spännande, men mest på grund av huvudpersonens humor och röst.

Artikelbild

Roger Pontare och hans karriär ska nog vara glad att vi har jul. Men julen ska också vara glad att den har Roger Pontare.