Han åkte skidor de 20 milen till Jörn, tog tåget till Mora och skidade de nio milen till Sälen – varifrån han två dagar senare åkte i motsatt riktning och vann Vasaloppet 1929.

Den bedriften av fiskesamen och vargjägaren J-A Persson väcker rysningar.

Kring händelsen har idrottshistorikern Isak Lidström skapat en berättelse och bok som är en liten pärla.

Artikelbild

Triss i skidess i Arjeplogs Sportklubb på 1920-talet, från vänster bröderna Johan-Abram och Lars Persson från Skerfa, samt Gustaf Andersson från Västerfjäll.↔Foto i Carina Laskos ägo.

Inte nog med Perssons prestation i Vasaloppet, levande skildrat med detaljer, kringhistorik och stark närvarokänsla. Dessutom ingår bygdehistoria från trakterna vid sjön Tjeggelvas, inblickar i den samiska kulturen samt tidig skidhistoria.

Lidström liknar Johan-Abraham Persson (1898-1971) vid Feidippides, som enligt myten sprang de fyra milen från Maraton till Aten. Skillnaden är att Persson färdades betydligt längre och att historien om honom är helt sann.

Persson hade tränat sig genom vargjakt och vad gällde utrustning var han inte så nogräknad. Vallan tillverkade han genom att smälta gamla stenkakor och blanda smeten med renfett. Av skivspårens King Oliver blev skidspårens kung Persson.

Sedan Pava Lars Tuorda vunnit det första och 20 mil långa Nordenskiöldsloppet 1884 sågs det som ett faktum att samer var överlägsna i skidspåren. Föreningen för skidlöpningens främjande ordnade tävlingar söderut för att i folkfostrande anda låta sörlänningarna uppleva hur skickliga samerna var.

Artikelbild

Isak Lidström har skrivit ”Heja Persson! Samisk triumf i Vasaloppet”.

Många skidledare ansåg att skickligheten var en rasegenskap, nedärvd genom flera släktled. Samerna var naturmänniskor med medfödd talang.

1929 blev J-A Persson Arjeplog SK:s man i Vasaloppet. Det blev för dyrt med en tågbiljett också till Emil Lundström, som accepterade sig bortvald och senare sa:

”Han var då djävlig å åk, hä var säkert, J-A Persson från Skerfa.”

I Vasaloppet 1929 startade 87 åkare. Det blev varmt och spåren på sina ställen som melass. Persson ledde, men åkte fel och blev passerad av Luleå SK:s Helge Wikström och hemmahoppet Anders Ström. Efter en stund var Persson ifatt dem och tre kilometer från mål ryckte han ifrån:

”Nu for lappfan och vann”, sa en trött Wikström uppgivet till Ström.

I mål var Persson åtta sekunder före starkt spurtande Olle Lingvall från Stugsund.

Sensationen var ett faktum. En ”lapp” eller ”lappman” hade segrat i Vasaloppet! DN ansåg det ”synd att icke en äkta svensk vann”, medan Norrbottens-Kuriren menade att ”segern var ett nytt bevis för skogsmänniskornas fenomenalt goda kondition”.

På sina smala och trötta ben stod Persson segerkransad och sa:

”Jag löper på bröstet.”

Den ensamme vargjägaren och fiskesamen blev berömd, avbildad i landets alla tidningar. I Samefolket blev ”stamförvanten” hyllad som en folkhjälte som ”höjt icke allenast sin hembygd utan även vårt folk på ett högre plan. (…) Heder för en mor och en karg jord som fött ett sådant barn, och glädje för vårt folk, som äger en son med sådant virke.”

Hemma i Arjeplog blev Persson firad av bland andra Lappmarksdoktorn Einar Wallquist, som gjorde honom till länk i den kedja som gjort Arjeplog riksbekant: Upptäckten av silverfyndigheterna i Nasafjäll, Petrus och Lars Levi Laestadius mission och väckelse ­– samt J-A Perssons seger i Vasaloppet.

På bara 100 sidor förmedlar Isak Lidström allt detta och ännu mer på ett imponerande initierat, intresseväckande och engagerande sätt. En del lite ålderdomliga formuleringar fungerar effektivt som stilmedel och ger extra färg, märg och tidskänsla.

I sanning en pärla till bok.