För två år sedan fick Alva Stern i uppdrag att skriva ett verk till Norrbottens Ungdomssymfoniker, i ett projekt för att lyfta unga kvinnliga tonsättare. Hon valde att skriva om ockupationen av Sollefteå BB, som stängdes 2017.
– Det är ett ämne som är aktuellt och har regional relevans. Inte bara Sollefteå BB har stängts, det är en epidemi i hela landet.
Tillsammans med några klasskamrater åkte hon ner och tillbringade ett dygn utanför sjukhusentrén med ockupanterna. Alva Stern frågade dem hon träffade vilken musik de tyckte om, och hur de skulle vilja att ett stycke om ett BB lät.
– Det var en farbror som sa ”inget jävla plingplong”. Jag tänkte att det kanske är deras bild av modern musik. Jag lovade honom att det inte skulle bli något plingplong, och det blev det inte heller.
De känslor och intryck som hon fick under dygnet i Sollefteå har avspeglat sig i musiken.
– Jag ville framför allt jobba med sammansvetsningen i orkestern. På samma sätt som en orkester inte kan fungerar om inte alla stämmor är synkade så kan ett vårdsystem eller ett ekonomiskt system inte fungera om inte alla delar finns där. BB lades ju inte ner bara för att folk inte födde barn, det var också för att det inte finns någon akutkirurgi, vilket i sin tur påverkar andra delar av vården. Det drabbar i första led födande personer, men i förlängningen alla människor som behöver vård i Sollefteå.
Hon beskriver stycket som dansant, ihärdigt och i vissa delar suggestivt. Orkestern spelar inte bara sina instrument, de klappar också till musiken.
– Det adderar ett väldigt svängigt element, om jag får säga det själv.
I en intervju med NSD Kultur 2018, vid Musikhögskolans 40-årsfirande, berättade Alva Stern om ett jämställdhetsarbete på skolan om varför så få kvinnor går på kompositionsutbildningen. Då sa hon bland annat: ”Det har inte varit självklart att kvinnor ska eller kan skriva musik. Jag har ett ansvar att visa att det visst kan vara så.”
-Precis på samma sätt som det är viktigt att vi tar plats i musiken måste vi göra vår röst hörd på alla sätt som vi kan när det kommer till vilken vård som kvinnor erbjuds.
Verket är skrivet för orkester och cellist och uruppförs i Boden söndagen den 22 september med solisten Erik Wahlgren.
– Jag är jätteglad att jag har fått möjlighet att lyfta en fråga, men också en sorts musik som är allra viktigast för mig.
Senare i höst släpper Alva Stern skivan ”Killar och sticks” med egenskriven text och musik, en sångcykel om fem låtar med texter på svenska.
– Den är skriven för sång, piano och fyra andra musiker, så det är lite stråk och lite blås. Jag har jobbat på den tillsammans med mina kompisar, inte för ekonomisk vinning utan bara för att det är så himla roligt.
Skivans titel är efter citatet från Lotta på Bråkmakargatan: ”Jag vill inte ha jumpern, den killar och sticks.”
– Det ska kännas lite så, jag vill att musiken som jag skriver ska killas och stickas i dem som lyssnar, det ska pirra på rätt ställe.
Till sommaren tar hon sin kandidatexamen i Piteå och planerar att fortsätta med masterutbildning på någon annan ort i Sverige eller Europa.
– Jag har fått många insikter musikaliskt och har förbättrat mitt hantverk något otroligt, både tack vare mina studier på skolan och genom mina medstudenter. Men nu får jag i alla fall uppleva en magisk vinter till i Piteå.
