Länsstyrelsen i Norrbotten har idkat en framgångsrik fiskevård i länet under många år. Ett sätt att förbättra fisket i sjöar och strömmande vatten är att trädalägga områden, vilket betyder att fiskevattnet stängs under ett visst antal år. Så var fallet med den jokk mina kamrater och jag gästade i sommar.
Jokken var tidigare alltför hårt fiskad och nedskräpningen iögonfallande. Ån stängdes i ett försök att få tillbaka de förr livskraftiga stammarna av öring och röding. Efter ett antal avlysta år, med årliga provfisken för att se om bestånden har hämtat sig, släpptes jokken för fem år sedan. Fiskpopulationerna mådde så pass bra att beslutet togs om ett försiktigt öppnande.
Ett så pass nergånget vatten kan inte öppnas med ett obegränsat fiske. Om så skulle ske är risken överhängande att populationerna återigen kraschar. Länsstyrelsen kvoterade alltså vattnet, i det här fallet med 60 fiskedygn per år, vilket betyder att 20 fiskare får tillträde med tre fiskedygn vardera. Det kallar jag god fiskevård på naturens egna förutsättningar, med reproduktion, insektsliv och fririnnande vatten som självklara hörnpelare. Inplantering av fisk är sällan att rekommendera, även om ovan nämnda exempel tar sin tid. Kvalitet är alltid bättre än kvantitet.
I början på juli träffade jag mina tre fiskevänner på Fiskflygs platta i Ritsem. Skratt och glam, solen värmde och förväntningarna var stora. Fiskefebern grasserade. In i helikoptern klev Viggo Larsson och Halvor Röberg från Mo i Rana, flugfiskeguiden Daniel Nordvall från Gällivare och jag. Jag visste det inte då, men resan mot den lyckliga dalen hade börjat.
Under många år fiskade jag tillsammans med knivslöjdaresset Sveneric Loodh från Hassela i Hälsingland. Jag minns den sista natten vi satt tillsammans på Sandåslandet norr om Kiruna och benade upp alla våra fjällresor. Av de kanske fyrtio färderna vi fick tillsammans under mer än trettio år kanske en, möjligtvis två resor blev helt ultimata. Med detta menade vi bland annat perfekt väder och vattenstånd, övermaga insektskläckningar och ett sagolikt fiske. När precis allt blev som i drömmarnas värld.
Efter två dagars fiske i den fantastiska jokken kom jag att tänka på Sveneric, som säkert satt i sin himmel och gladdes åt en gammal kompis eskapader efter jokken. Plötsligt att jag befann mitt i ett lycksaligt tillstånd av tillfredsställelse.
Det slog mig att mina tankar om perfekta ståndplatser nästan alltid slog in. Där jag trodde att en större öring eller en grann röding stod, där fanns också fisken. Det om något kan sägas vara det yttersta kriteriet på ett fantastiskt vatten, de gånger då mina gamla teorier verkligen slog in. Bara det konstaterandet gjorde mig lycklig på gränsen till stolthet.
En annan märkvärdighet var att jag för första gången på många år, fiskade med helt främmande människor. Daniel kände jag dock sedan tidigare men hade aldrig fiskat med honom. Trots detta blev vi fiskebröder och allt stämde så perfekt som man kunde önska sig. Bara det en märkvärdighet.
Jokken var drömmen om det perfekta vattnet, med större sel, intressanta mellanströmmar och svindlande djupgropar. Vattnet var så klart att vi såg fiskar på flera meters djup.
De ljusa kvällarna och nätterna erbjöd oss ett exalterande torrflugefiske efter insektsjagande rödingar. Då kunde fiskarna komma så pass när land att ett femmeterskast räckte. Jag som alltid har trott att rödingarna brukade vara sällsynt skygga. I skydd av kvällningen tordes de komma närmare land.
Rödingen är en fisk för sig själv. Oftast otroligt skygg men mellan varven nästan äventyrligt närgången. Oftast vill vi flugfiskare fiske de med hårtunna tafsar och små flytande flugor. Under sådana tillfällen kan man helt enkelt vända på steken och fiska med en större streamer, som efterliknar en fisk, gärna av typen Mickey Finn. Då kan de hugga så det stänker om det, vilket beror på att en röding kring kilot delvis har ändrat diet från flugor och larver till små fiskar.
Tänk att jag, trots mer än femtio år på fjället, fick uppleva det perfekta flugfisket efter öring och röding i strömmande vatten. En ynnest av vällevnad. Tack länsstyrelsen för fiskevården, framsyntheten och bevarandet. Nu är det upp till oss spöslitare att sköta arvet med förnuft och sparsamhet.