Hur grundade du ditt brinnande intresse för vildmarkslivet?
Det grundlades i mycket tidiga år tack vare min Pappa som gav mig min första spinnfiskeutrustning och lärde mig hantera den redan vid 3-4 års ålder, för att sedan ta med mig ut på såväl sommar som vinterfiske i tält från 6 års ålder 1970. Andra som betytt mycket för mitt intresse var min Farfar Gösta i Norrtälje samt Putte Westlund, Kiruna. Tack vare Pappa och Putte blev Riksgränsen och Vassijaureområdet tidigt mitt favorittillhåll när det gällde fjällfisket. Med min farfar fiskade jag gädda och abborre i sjön Erken i Roslagen under somrarna. Av honom fick jag också årliga prenumerationer på fiskejournalen och medlemskap i nuvarande sportfiskarna i julklapp sedan jag var 8 år och många år framåt. Allt detta skapade mitt stora fiskeintresse och ledde fram till köpet av min första flugfiskeutrustning som jag sparade ihop till och beställde från Tysklinds 9-10 år gammal. Med detta svajiga koreanska flugspö i glasfiber och en dubbeltaperad lina lärde jag mig själv att kasta. Till min hjälp hade jag dock även artiklar om kastteknik i fisketidningar och i böcker. Flugbindningen började jag med efter att jag byggt ett eget flugbindningsstäd i slöjden i 7:e klass. Tillsammans med boken "Den fulländade flugbindaren" utvecklades flugbindningen sakta men säkert. Fiskeintresset och nyfikenheten på att hitta "nya" vatten är definitivt det som skapat mitt brinnande intresse för vildmarksliv och fjällen och skapat många andra spinoffeffekter som sedan lett till ännu fler dagar på fjället. Jag älskar fjällen och har svårt att åka hemifrån sommartid för att jag inte vill missa ljuset, den skira grönskan och vildmarkslivet.
Du är både jägare och fiskare. Vad ser du för likheter aktiviteterna emellan?
- Nödvändigheten av att kunna läsa av förhållandena i naturen på ett korrekt sätt och klara av att knäcka koden för dagen är slående likheter.
När det gäller flugfisket handlar det om att känna till vattnet och hitta fiskens ståndplatser utifrån rådande vattenstånd och vattentemperatur samt väderleksförhållandet som i sin tur påverkar kläckandet av insekter och sedan välja rätt fluga för dagen och sedermera fiska hem den korrekt för att locka till hugg. Det är en stor utmaning i sökandet att klara av att knäcka koden för dagen. När det gäller exempelvis ripjakten, som jag ägnar mig mest åt, handlar det också om att knäcka koden och hitta igen fågeln. På vilken höjd och i vilken biotop sitter riporna denna dag? Här rör man sig över betydligt större områden än vid fisket och man tittar efter andra tecken i naturen, men sökandet av riporna är också en form av att "knäcka koden för dagen". Jag jagar med stående fågelhund och har två bretoner själv som hjälper mig i sökandet men det är ju jag som styr jakten trots allt, men där samarbetet med hundarna ger ytterligare en dimension. Spänningen när en hund har tagit stånd och du går upp bakom hunden, beredd med hagelbössan är väldigt snarlik den spänning som känns när man lagt ut en torrfluga mot en vakande fisk och du väntar på det förlösande hugget.
Du har gjort dig känd som en nitisk bevakare av jakten och fisket på fjället. Hur ser du på bevakningsfrågan för Norrbottens läns del?
Jag vet inte om jag vill kalla mig speciellt nitisk som bevakare, men jag har väldigt svårt att stillatigande stå vid sidan av, och se på när roffarmentaliteten och girigheten hos vissa individer tar överhanden, på bekostnad av natur och bestånd oavsett om det gäller röding, ripa eller älgar.
Många gånger yttrar sig girigheten genom olaglig jakt och fiskeutövning, men tillåts även förekomma inom ramen för lagstiftningen i vissa fall. Jag kan också känna en frustration över riktigt dåligt skrivna och "luddiga" regelverk som syftat till att skydda fiskbestånden i våra älvar och fjällvatten men som inte gör det på grund av okunskap om de förhållanden som verkligen råder här. Fiskeriverket måste nu få ändan ur vagnen och skärpa lagstiftningen för nätfisket i älvarna ytterligare för laxens och öringens bästa.
I dag är reglerna tandlösa och straffsatserna alldeles för låga. När det gäller fiske och jaktbevakningen inom ett så gigantiskt område som Norrbotten och våra Lapplandsfjäll i väglöst land, har man oddsen emot sig kostnadsmässigt skall man ha klart för sig.
Detta är dock inte hela sanningen. I slutändan handlar det alltid om att visa vilja, beslutsamhet och att man verkligen visar att man vill stävja ofog och naturbrott från Länsstyrelsens sida. Det visar sig i hur man organiserar och administrerar bevakningen. Den här "viljan" skiljer sig mycket mellan fisket och jakten inom samma länsstyrelse vill jag hävda.
Länsstyrelsens fiskebevakning fungerar mycket väl med de små resurser som man har, där länsfiskekonsulenten Danne Blomkvist i motvind gör ett kanonjobb sett utifrån oss på gräsrotsnivå som vistas mycket på fjället, medan jaktbevakningen inte fungerar om den ens kan sägas existera längre. Här är det fråga om "vilja", inget annat! Mina iakttagelser utgår i detta fall från Kirunafjällen som jag känner väl till men enligt rapporter från insatta personer är det lika illa i övriga fjällkommuner. Här existerar ingen jakttillsyn värd namnet nu för tiden och de individer som exempelvis jagar te x tjäder och älg från bil, fyrhjuling och skoter vet att de i princip kan göra det helt riskfritt i dagsläget.
Ett skräckexempel på undfallenhet och som länsstyrelsens jaktfunktion borde skämmas rejält över var när man valde att blunda aktivt i Seukokskandalen i Ritsem i höstas. Där man under löjeväckande och ohållbara bortförklaringar, lät bli att undersöka och ingripa mot troliga jaktbrott, trots handfasta, konkreta tips om guidad tjuvjakt på ripa, inom ett av jaktfunktionens egenhändigt avlysta områden. Jag förstår inte varför man inte ville ingripa i detta fall?
Vems ärenden sprang man denna gång? För det var enbart en fråga om bristande vilja att ingripa och inget annat, om jag säger vad jag tror.
Varför trädalades fisket på populära Välijokk?
När det gäller Vällijokken, så har fiske och campingtrycket vid denna lilla jokk varit ohållbart högt i många, många år. Trädaläggningen av Vällijokk hade varit befogad redan för 4-5 år sedan. Även Leavasjokk borde ha avlysts den också vid samma tillfälle som Vällijokk.
Här pratar vi om små begränsade karga, kalla vattensystem med mycket långsamt växande fiskbestånd som utnyttjats till bristningsgränsen sommartid, här måste även helikopterföretagen ta sitt ansvar om det skall finnas något kvar värt att flyga ut till i framtiden.
Vid en fiskebevakning för ett par år sedan räknade vi exempelvis ihop till inte mindre än 72 camper på en sammanlagd sträcka av 12 km fördelat på Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens allra översta del samt en kort sträcka längs Alesätno. Veckan före detta tillfälle vet jag att det varit 55 tält enbart efter Leavasjokk.
Både vid Leavasjokken och vid Vällijokken var det fiske med armbågslucka mellan de campande fiskarna som vi kontrollerade, efter de aktuella sträckorna. Campingskadorna och nedskräpningen var omfattande och de egna iakttagelser och jämförelser vi gjort i samband med fiske i vattnen samt rapporter som inkom, vittnade om allt lägre snittvikter och allt glesare bestånd såväl på Leavasjokken som i Vällijokken.
Vällijokkens korta fiskbara sträcka gör den mycket känslig för överfiske. Trots trädaläggningen förekommer dock fortfarande tjuvfiske med bl a nät samt pimpelfiske från höstisen i Vällijokk, enligt uppgift, även så sent som från hösten 2009. Dessa fiskare är av lokal härkomst och uppenbarligen av det mindre nogräknade slaget. Jag kan inte annat än beklaga att dessa regler inte kan åtföljas och respekteras lokalt. Framtidens fiske ligger i våra egna händer.
Aktuell hemsidesadress:
http://www.joachimalmgren.blogspot.com