Hittills under sommaren har fjällräddningen haft drygt 40 larm om skadade, utmattade eller saknade, ofta i mycket krävande terräng. Sökpådragen kan bli utdragna, som i spaningarna efter den fiskare i Duvedstrakten som kom tillrätta först efter tolv dygn.
Karl-Erik Bröst, Kiruna, certifierad fjälledare och pensionerad polis med 25 års erfarenhet av fjällräddning, unnar alla den upplevelse fjällen kan ge. Men han har mött en hel del vandrare som inte förstått hur utmanande turen kan bli:
Artikelbild
– De har dålig utrustning, dåliga skor och förstår inte vilka väderomslag det kan bli.
Bluffar skador
Hans intryck är att det blivit vanligare med inställningen ”det går alltid att få hjälp”.
– Det är inte farligt att fjällvandra, men på fjället gäller samma grundregel som på sjön: Man ska inte ge sig ut hur som helst med vad som helst. Det blir ju en enorm kostnad för samhället när man ska ut och hämta folk som varit dumdristiga. Det är svårt att komma under 10 000 kronor för en kort helikopterflyttning.
Artikelbild
Han konstaterar också att det förekommer att människor utnyttjar fjällräddningen.
– Jag känner till fall när man ringt och uppgett att man är så skadad att man inte kan gå, och har fått hjälp in i helikoptern. När helikoptern landat hoppar personen ut, tackar, går till sin bil och kör iväg.
Matts Nilsson, Rikskriminalpolisens nationella samordnare för fjällräddningen, medger att en del hamnar i nöd i onödan.
– Det är inte direkt ovanligt.
Inte betalningsskyldiga
Han tycker ändå att situationen förbättrats. Med tanke på att den ökning han ser av fjällvandrare är ökningen av insatser inte särskilt stor. Totalkostnaden är uppskattningsvis sju miljoner kronor årligen, och så länge det inte är rena falsklarm kan den nödställde inte bli ersättningsskyldig.
– Det ska inte kosta något för den som drabbas av nöd. Om folk ska börjar betala för sig kanske de inte tar kontakt med oss utan tänker ”vi kör ändå”. Då kan det bli ännu värre, säger Matts Nilsson.

Hittills under sommaren har fjällräddningen haft drygt 40 larm om skadade, utmattade eller saknade, ofta i mycket krävande terräng. Sökpådragen kan bli utdragna, som i spaningarna efter den fiskare i Duvedstrakten som kom tillrätta först efter tolv dygn.

Karl-Erik Bröst, Kiruna, certifierad fjälledare och pensionerad polis med 25 års erfarenhet av fjällräddning, unnar alla den upplevelse fjällen kan ge. Men han har mött en hel del vandrare som inte förstått hur utmanande turen kan bli:

– De har dålig utrustning, dåliga skor och förstår inte vilka väderomslag det kan bli.

Bluffar skador

Hans intryck är att det blivit vanligare med inställningen ”det går alltid att få hjälp”.

– Det är inte farligt att fjällvandra, men på fjället gäller samma grundregel som på sjön: Man ska inte ge sig ut hur som helst med vad som helst. Det blir ju en enorm kostnad för samhället när man ska ut och hämta folk som varit dumdristiga. Det är svårt att komma under 10 000 kronor för en kort helikopterflyttning.

Han konstaterar också att det förekommer att människor utnyttjar fjällräddningen.

– Jag känner till fall när man ringt och uppgett att man är så skadad att man inte kan gå, och har fått hjälp in i helikoptern. När helikoptern landat hoppar personen ut, tackar, går till sin bil och kör iväg.

Matts Nilsson, Rikskriminalpolisens nationella samordnare för fjällräddningen, medger att en del hamnar i nöd i onödan.

– Det är inte direkt ovanligt.

Inte betalningsskyldiga

Han tycker ändå att situationen förbättrats. Med tanke på att den ökning han ser av fjällvandrare är ökningen av insatser inte särskilt stor. Totalkostnaden är uppskattningsvis sju miljoner kronor årligen, och så länge det inte är rena falsklarm kan den nödställde inte bli ersättningsskyldig.

– Det ska inte kosta något för den som drabbas av nöd. Om folk ska börjar betala för sig kanske de inte tar kontakt med oss utan tänker ”vi kör ändå”. Då kan det bli ännu värre, säger Matts Nilsson.