– Jag gillar att göra galna saker och ser fram emot en riktig upplevelse, säger Rianne Dasselaar, holländskan som sedan nio år tillbaka bor i Jokkmokk och arbetar på muséet Ajtté.
Utmaningen är av den värre sorten, såväl fysiskt som mentalt.
23 mils löpning efter vinterled under fem dagar i Jokkmokks fjällvärld. Tävlingen avgörs i februari, med risk för storm, minus 40-gradig kyla och genomslag på sjöar och i spår.
– Man får vara beredd på det mesta. Men vi som bor här är bekanta med klimatet och det är till vår fördel, säger Niclas Svensson, ursprungligen smålänning men inflyttad sedan 27 år tillbaka.
Ice Ultra ingår i en serie av fyra extremlopp, spridda över hela världen, som den brittiska arrangören Beyond the ultimate genomför årligen. De kvinnor och män som ställer upp är extremt vältränade och äventyrslystna atleter.
Trots det kommer långt ifrån alla i mål för egen maskin. Tävlingen har skördat offer med skador och förfrysningar under i princip alla år den genomförts sedan premiären 2015.
Några svenskar har aldrig ställt upp. Första året var bröderna Jan Erik och Rickard Länta från Jokkmokk anmälda. Men förberedelserna gick inte som planerat och de drog sig ur.
– Britterna tycker det är viktigt att tävlingen genomförs på lokalbefolkningens villkor. De är otroligt ödmjuka inför det. Men varje år har de också tjatat på mig att jag ska försöka få med några tävlande från Jokkmokk. Det skulle höja intresset och skapa en ännu större acceptans. Men jag har sagt åt dem att "jokkmokkarna är inte nog tokiga för att ställa upp", säger lokala arrangören Roger Rimpi med ett skratt.
Fram till nu då.
Tankarna väcktes först hos Rianne Dasselaar. Start i Stora Sjöfallet, över kalfjället till Aktse, Årrenjarka, över Karatssjön...
– Jag tittade på nätet och följde kartan. Såg hur de sprungit. Då pirrade det i magen. Jag älskar att vara ute – och jag älskar att tävla.
Dasselaar åker mycket skidor. Bland annat har hon åkt världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet.
– När jag såg bansträckningen i Nordenskiöldsloppet så visste jag efter fem minuter hur jag skulle lägga upp det. Men här...jag kom inte på hur det skulle gå till. Sedan insåg jag att jag måste springa i "team". Jag behövde en kompis. Men vem kunde funka?
Budet gick till Niclas Svensson, bland annat känd för sina Bellmantolkningar och vidunderligt vackra snöskulpturer på Jokkmokks marknad.
– Det viktigaste för mig är att jag vet att den jag ska springa med kan hålla humöret uppe. Jag tror att jag kommer att stå för fysik och energi och Niclas för den mentala biten.
Och där har de en gemensam historia att luta sig tillbaka mot.
– Vi var på fjället tillsammans en gång. Det skulle bli en tur på sex timmar men slutade med 14 timmar, beroende på genomslag och att en del bäckar gått upp. Därför vet jag att Niclas pallar det mesta.
Rianne Dasselaar är inte orolig för egen del.
– Jag är inte rädd för kylan. Jag vet hur det är på fjället när det är riktigt kallt och jag vet att jag kan hantera det.
Niclas Svensson säger att förberedelserna under vintern blir viktiga.
– Jag har sprungit ofrivilligt i skoterspår tidigare och vet att det suger musten ur en. Sedan har jag gått någon mil med snöskor i lösföre, men kombinationen har jag inte testat. Det blir att träna mycket löpning med mindre snöskor.
Någon exakt målsättning har de inte spikat ännu.
– Jag tänker att vi försöker springa så mycket det går. De som vinner tävlingen brukar göra milen på under timmen men där är vi inte, säger Niclas Svensson.
– Det viktigaste är att det blir roligt. Man får inte pressa sig själv för hårt, säger Rianne Dasselaar.
Läs mer: Extremloppets final ska bli folkfest
Roger Rimpi driver ett företag i turismbranschen och tillsammans med bland andra förre skolchefen Sture Bryggman tillhör han den lokala arrangörsstaben. Till sin hjälp har de renskötare ur de lokala samebyarna efter hela bansträckningen. En nyhet när tävlingen avgörs i februari 2019 är att man parallellt med sista etappen arrangerar en lokal tävling, något som också varit på önskelistan hos Beyond the ultimate.
– Jag är stolt över allt den här tävlingen står för. Så här ska man jobba för att utveckla besöksnäringen – i symbios med lokalbefolkningen. Det är fullbokat två år framåt och intresset för tävlingen bara växer. Kanske vågar vi öka antalet startande i framtiden, från cirka 25 till ungefär 50, säger Rimpi.