Hon har bara tre veckors semester, men sparar en vecka.

Sanna Nyberg gick skolan i Svartlå. Klasserna var små, vilket var bra för henne.

– Jag fick den hjälp jag behövde med att läsa och skriva. Jag har lite svårigheter med det.

Artikelbild

| Smultronställe. På ön Långsandholmen bor bara familjen. "Det är vårt smultronställe", säger Sanna Nyberg på väg förbi uteköket.

Hon visste tidigt vad hon ville bli.

– Jag har alltid haft högre betyg i hantverksämnen och tänkte att jag skulle bli designer eller nått. Jag visste att jag ville hålla på med tyger och textilier. Då trodde jag att de som var designer även sydde. Det var först när jag blev äldre som jag förstod att de oftast inte syr sina egna kreationer även om det finns några som gör det.

Intresset har hon fått hemifrån. Hennes mamma, Britt Nyberg, har företaget Nymålat och Nytryckt och hennes pappa, Mikael Nyberg, är sadelmakare. Efter högstadiet i Harads gick hon Mode och design på gymnasiet i Luleå. Det var där som hon insåg att design inte var något för henne.

– Man ritar med hjälp av olika datorprogram och att sitta vid en dator är inte min grej. Jag bestämde mig för att jag ville bli skräddare.

Artikelbild

| Semester. Sanna Nyberg, 26, jobbar som skräddare i London. Hon har bara tre veckors semester per år och två av dem tillbringar hon hemma i Svartlå.

Det var också där hon fick veta att för att bli skräddare är det bästa att hitta en mäster och gå som lärling.

– Men var hittar man en mäster?

Artikelbild

| Vila. "Här på ön är nog det enda stället jag kan sätta mig ned och läsa en bok. Här blir man så avskärmad från allt", säger Sanna Nyberg.

Efter studenten jobbade hon ett tag som personlig assisten åt sin storasyster Karolina Nyberg, som är konstnär. Det är bara konstnärer i familjen. Hennes andra två syskon, Linnéa Olsson och Julia Henriksson är glasblåsare respektive snickare.

– Linnéa har mästarbrev och har tråkat mig lite för det, säger Sanna Nyberg.

Artikelbild

| Skräddare. "Jag skulle inte säga att jobbet betyder allt, men väldigt mycket. Det är lätt att man arbetar för mycket när man jobbar med sin hobby eftersom det är så kul", säger Sanna Nyberg.

På nätet hittade hon i alla fall Nordiska skräddarskolan i Uddevalla och berättar att det är Nordens bästa skräddarutbildning, men tillägger att det var dyrare och tog längre tid att ta sig hem från Uddevalla än från London.

– Lärarna där har den bästa erfarenheten inom yrket. De är mycket noggranna och man lär sig allt från grunden. Sedan kommer hastigheten och under utbildningen syr man direkt till kund.

Artikelbild

| Hållbart. "Det man får skräddat räcker 100 år om man bara byter foder ibland", säger Sanna Nyberg.

Det är intagning till utbildningen. Sanna fick dels göra ett prov i mönsterkonstruktion, dels sy en dubbel passpoalerad ficka.

– Det är en ficka som ofta finns på kavajer och kostymbyxor. Redan vid intagningen kände jag "Gud jag vill börja NU".

Under den tre år långa utbildningen gör de sex månaders praktik uppdelade på två perioder.

– Alla tar inte praktikanter, utan vill ha lärlingar, men jag hade skickat in några intresseanmälningar. En tjej som gjort sin praktik i London hade bytt till Orhan London Tailoring och tyckte det var bra där. Hon fick jobb där sedan. I London är det en annan kultur. Det finns många kontor och då måste man ha flera kostymer. Det finns också en helt annan plånbok. Här i Sverige är det mycket mer avslappnat kring klädseln på jobbet. Många har jeans.

Sanna Nyberg berättar att det är ett litet familjeföretag som ägs av Orhan Kaplan och hans fru Denise. Hon gjorde sin praktik där och berättar att Denise Kaplan redan från början sa att de behöver hjälp med allt så att hon skulle få jobba. Hon startade i ändringsskrädderiet där man ändrar och lagar kläder. Sedan fick hon komma in i skrädderiet. Där började hon med att hjälpa till vid provningar.

– Det man får skräddat räcker 100 år om man bara byter foder ibland.

Hon tycker man ska ta vara på det man har eller se till att få uppsytt något man verkligen vill ha och använder. Dagen vi träffas har hon en byxdress som hon sytt med ett härligt mönstrat tyg.

– Vi massproducerar så fruktansvärt mycket skitkläder, säger hon och ursäktar sin franska.

Undertecknad kikar in på Orhans hemsida och inser vilken oerhört hög nivå Sanna Nyberg jobbar på. Företaget har inriktningarna dam, herr och klänning. Sanna läste herr och tog sin gesäll i det. Orhan är mäster inom dam. Hon går som lärling för honom och kommer kunna ta det engelska dammästarbrevet samtidigt som hon tar det svenska herrmästarbrevet. För att få ansöka om det i Sverige måste man ha jobbat sex år eller 10 000 timmar inom branschen. I England förklarar hon att man "bara" behöver gå som lärling fem år för att få mästarbrev.

– Det är mer formellt här trots att det inte finns så många skräddare i landet. Målet är att ta mina mästarbrev. Då får jag göra allt, säger Sanna Nyberg och reflekterar över att om hon i stället hade studerat till läkare hade det gått betydligt snabbare.

På frågan om hon sytt något speciellt någon gång berättar Sanna Nyberg att det var väldigt speciellt när hon sydde en frack till en man som var 2,07 meter lång. Hon fick stå på en trappstege för att kunna mäta där överkragen satt.

– Jag räckte till armbågarna på honom.

I augusti har hon varit hos Orhan Kaplan ett år. Hon har också hittat en pojkvän och hon berättar att tanken är att hon ska ta över efter Orhan när han går i pension.

– De sa redan när jag gjorde min praktik att de behöver någon som tar över.

Sanna Nyberg trivs i företaget och säger att de talar samma språk i och med att de har samma intresse. Hon tycker det är roligt att de tycker att hon har något att tillföra och berättar att när de ringde och sa att hon klarat sitt gesällprov så grät hon.

Vad betyder jobbet för dig?

– Jag skulle inte säga allt, men väldigt mycket. Det är lätt att man arbetar för mycket när man jobbar med sin hobby eftersom det är så kul.

Ibland jobbar hon långa dagar, speciellt under bröllopssäsongen. Och nu när hon är hemma så är schemat också fulltecknat.

– Jag vill försöka hinna träffa alla. Här på ön är nog det enda stället jag kan sätta mig ned och läsa en bok. Här blir man så avskärmad från allt.

Hon läser Mitt liv som Bob som är en fortsättning på boken Gatukatten Bob. Annars gillar hon fantasy och har alltid tyckt om mytologi. Ett tag, i ett annat liv före det som skräddare, funderade hon på att bli lärare i syslöjd, religion och historia.

Det är bara familjemedlemmar som bor på ön. Det finns ingen el, men vatten. Här tillbringade Sanna sina somrar som barn tillsammans med sina syskon och kusiner.

– Det här är vårt smultronställe.