Det var när Carina Lindenhall läste i NSD om en fotoutställning på Havremagasinet i Boden som hon såg en bild på kvinnan under jord i Kiruna. Då reagerade hon på att bilden är tagen 1974, medan hon själv vid den tiden redan hade hunnit jobba tre år i gruvan i Malmberget som lastbilschaufför.
Året var 1971 när hon körde in i de mörka tunnlarna för första gången.
Blev testad
Carina Lindenhall plockar fram två fotoalbum som förutom egna foton på familjen också innehåller urklippta tidningsartiklar. Artiklarna handlar om henne själv när hon precis hade börjat som lastbilschaufför i gruvan, och om hur förvånade arbetskamraterna och cheferna var över att det dök upp en kvinna mitt ibland dem.
– Jag tror innerst inne att de var positiva. Men de testade en på vad man klarade av och hur tuff man var, minns hon.
En gång när hon skulle lasta av virket som behövdes till byggande och förstärkning av orterna, var det till exempel några av gruvarbetarna som hindrade henne från att komma åt de slanor hon skulle lägga virket på så att det inte låg på den blöta marken.
– De satt på dem. Tills jag svor. Då reste de på sig och hjälpte till.
Omtänksamma arbetskamrater
Arbetskamraterna märkte snart att det inte var någon idé att försöka köra med den kvinnliga lastbilschauffören. Carina Lindenhall fick arbetskamrater som hon hade roligt med och som hon beskriver som omtänksamma.
Som den gången när hon skulle köra ut en förbrukad tapp som använts för att hälla ner malmen i malmvagnarna, och det tog längre tid än planerat.
– Vi fick inte ut den från orten så vi var där hela långa dagen. Då kom de och sökte efter mig eftersom de visste att körningen inte skulle ta så lång tid, berättar hon.
Men tiden för kvinnor i gruvan var inte riktigt inne än. Hon hade fått dispens från LKAB:s kontor i Stockholm för att få jobba i gruvan och efter bara tre år var hon tvungen att sluta.
Inkörsport för andra
Att Carina Lindenhall hade fått börja under jord på den här tiden då kvinnor inte tilläts i gruvan berodde på att hon var gift med en lastbilschaufför som jobbade åt LKAB. Som ingift i lastbilsfirman gick det bra att få dispens. Men inte när hon efter några år separerade från maken.
I stället började hon köra buss innan de oregelbundna arbetstiderna blev för svåra att kombinera med att ta hand om de två barnen. Då läste hon till förskolelärare, vilket blev hennes yrke ända till pensionen för fem år sedan.
Men hon funderar ändå på om hennes år i gruvan kan ha påverkat utvecklingen mot en ökad jämställdhet.
– Kanske var det inkörsporten till att det finns så mycket kvinnor under jord idag. Kanske det måste bevisas att det går att ha en kvinna under jord.