I jubileumsbilagan som kom ut i samband med att NSD fyller 100 år finns en artikel som skrevs 2 juni 1961. Där står att läsa om Ann-Maj Olausson som var på lasarettet i Gällivare efter att ha fött sitt andra barn. Mot läkarnas inrådan beslöt hon sig för att lämna lasarettet. Hon hann bara ut genom dörren innan hon rasade ihop. En jourhavande kirurg, Bengt Körlof, hade läst om en ny metod att ge hjärtmassage i en amerikansk läkartidskrift. Han räddade livet på henne – hela fem gånger.
– Jag minns inte så mycket, inte mer än vad som berättades för mig, säger Ann-Maj Olausson.
Nu har hon hunnit bli 79 år och dottern som var nyfödd när artikeln skrevs är numera 58 år. Läkaren som räddade livet på henne lever inte längre, han dog år 2004.
– Han var 34 år gammal när det hände. Han blev berömd och jobbade på Uppsala akademiska som plastikkirurg. Jag träffade honom igen när min yngsta dotter föddes, säger Ann-Maj Olausson.
I artikeln från 1961 står: "Dom pratade om hur nära döden jag varit på lasarettet och jag fick också veta hur det hela gått till. Jag är mycket tacksam mot den läkare som räddade mitt liv, säger hon där hon sitter med två månader gamla Lis Marona i famnen."
I artikeln beskriver hon hur det snurrade till i huvudet och att det kändes som att hela hjärtat skulle brista. Hade hon hunnit gå några hundra meter till hade hon troligen inte klarat livet.
– Det var bara pang bom. De sa att det var en propp som passerade hjärtklaffen. Men jag har inte haft några problem efter det och jag blir 80 år i september. Jag mår prima, säger Ann-Maj Olausson.
Händelsen väckte stor uppståndelse. Ann-Maj Olausson berättar att reportrar från flera tidningar intervjuade henne och att ett tv-team från Luleå besökte henne.
– Men den intervjun har jag inte sett, vi hade inte tv. Jag hade gärna velat se det inslaget för min mamma var med i det, hon var ju med när allt det här hände, säger Ann-Maj Olausson och skickar en efterlysning om den intervjun möjligen kan finnas i något arkiv någonstans.
– Jag tror han hette Forsberg som intervjuade mig, säger hon.
Hon berättar att hon fick brev från Amerika och paket med babykläder och leksaker.
– På den tiden var det så otroligt, det stod så mycket i tidningarna. Det var ingen som hade hört talas om något liknande. Folk stod i klungor och pratade, bilar körde förbi vårt hus i Malmberget. Det var affischerat överallt, berättar Ann-Maj Olausson.
Det blev så mycket uppståndelse och uppmärksamhet från pressen, även från rikstidningarna, att hon kände sig tvungen att rymma.
– Jag åkte till min svärmor för att få lugn och ro men de hittade mig så det vara bara att åka hem. Det var en sådan cirkus, det var nästan hemskt, de blåste upp det enormt, säger Ann-Maj Olausson.
Vid tidpunkten för händelsen var hon nygift och bodde i Malmberget. Några år senare när hon skiljts från sin dåvarande man flyttade hon söderut.
– Jag for till Tranemo och sedan till Borås där jag började på Algots.
Algots var Skandinaviens största konfektionsfabrik. Efter Borås flyttade hon till Anderstorp och sedan hem till Gällivare igen eftersom hennes mamma fick cancer.
– Mamma gick bort väldigt ung, bara 47 år. På den tiden gick man inte till läkaren, berättar Ann-Maj Olausson.
När mamman dog blev det Ann-Majs lott att ta hand om småsyskonen.
– Hon efterlämnade tio barn, säger Ann-Maj Olausson.
Att hon blev kvar i Gällivare är något hon ångrat hela sitt liv.
– Jag vet egentligen inte varför, man har ju varit här största delen av sitt liv. Jag skulle vilja flytta till Skåne men det är svårt att få lägenhet, säger Ann-Maj Olausson.
Hon har fyra barn, döttrarna Lis Marona, Ann Jeanette och Annika, och sonen Johnny som dog ung, bara 34 år gammal.
–Så nog har man varit med om lite grann, säger Anne-Maj Olausson.
I dag lever hon ensam i en lägenhet i Gällivare. Tidigare har hon alltid haft hund, berättar hon.
– Åh, jag saknar de långa promenaderna, alla människor som man träffade när man hade hund, säger hon.
Hon säger att hon känner sig pigg förutom en nervskada i fingrarna som gör att hon inte kan använda fingrarna.
– Jag älskar att baka men det kan jag inte göra nu. Men läkaren har sagt att en operation kan göra det bättre, säger Ann-Maj Olausson.