– Mina egna barn håller på att bli tokiga. Vi behöver en lösning – nu! säger Jona Dervishi, som är tränare i klubben och mamma till några av ungdomarna.
När simhallen stängdes efter ett kemikalielarm i februari blev Gällivares brottarklubb utan träningslokal. Den öppnades tillfälligt igen i mars, men stängdes på nytt den 22 april – och sedan dess har dörrarna till källarlokalen varit låsta.
– Vi har tvingats stoppa all vår verksamhet och vi får ingen information från kommunen överhuvudtaget. Allt vi vet är det vi läser i NSD, säger hon.
Nu är det stora problemet, enligt kommunen, att det inte finns någon fastighetsskötare, så simundervisningen för skoleleverna löses med hjälp av en tidigare medarbetare som kan rycka in.
Under pandemiåren stod verksamheten stilla – och klubben tappade nästan alla sina medlemmar. Då fanns bara fyra barn och ungdomar kvar i hela föreningen. Sedan dess har man lyckats bygga upp medlemsantalet igen. Inför den senaste stängningen hade klubben omkring 140 aktiva barn och ungdomar.
– Efter covid hade vi bara fyra barn och ungdomar kvar i hela verksamheten. Vi har fått jobba jättehårt för att komma tillbaka. Nu riskerar vi att tappa dem igen, säger Jona Dervishi.
Hon beskriver frustrationen som djup – både bland tränare, barn och föräldrar. Under vårterminen har åtta-nio träningar i veckan ställts in. Inför SM fick barnen ställa in förberedelserna helt.
– Det gör ont i hjärtat. Barnen såg fram emot tävlingar hela året. Nu får vi inte ens hämta våra mattor. Kommunen har inte gett oss någon som helst information.
Sedan april har bara de äldre ungdomarna kunnat träna något – i form av löpning. Det stora flertalet barn har inte kunnat träna alls. Jona förklarar att löpning inte kan ersätta mattbaserad träning eftersom musklerna behöver vänjas vid just den typen av belastning.
– Nu har vi fått ett ordentligt bakslag. Alla måste börja om.
Grupperna är mellan 20 och 30 personer stora och leds alltid av minst två vuxna. Den äldsta gruppen tränar på tävlingsnivå.
Den källarlokal där brottarna normalt håller till delas med både boxare, MMA-utövare och en grupp pensionärer. Nu ligger mattan orörd, och all träning är satt på paus sedan badhuset stängde. David Pettersson tränar boxning med MAIF boxning och berättar att träningarna dog ut efter att simhallen stängdes första gången i februari.
– Vi fick brist både på tränare och aktiva att träna med. Det här har gjort det svårt att ha egen karriär inom boxning. Vi är några från MAIF som pendlar till Kiruna där vi tränar med boxningsklubb BK Winter. Vi tycker att träningen i Kiruna är väldigt bra, men vi tycker att man inte ska behöva att pendla för att få utöva vår sport. Situationen i Gällivare är väldigt dålig för de som vill träna boxning, kommunen hjälper ingenting.
Jonna Devishi säger att kommunen har hänvisat till personalbrist som skäl till att föreningen inte får använda lokalen, men enligt henne kräver deras verksamhet inte någon närvaro av personal.
– Vi använder inte bassängen, vi vill bara ha tillgång till källaren. Städningen kan vi sköta själva. Vi är inte beroende av personal.
Klubben har haft egna nycklar och kunnat sköta träningen utan kommunal personal på plats, säger hon.
Trots upprepade försök via både mejl och telefon har klubben inte fått några besked om hur länge stängningen kommer att pågå eller om en alternativ lokal kan bli aktuell.
– Vi har försökt kontakta ansvariga, men de har slutat svara, säger Jona Dervishi.
Den tidigare förhoppningen om en ersättningslokal har ännu inte lett till något konkret resultat.
– Vi vet inte hur det ser ut i nya sporthallen. Vi måste ha mattan stående – vi kan inte rulla ut och ta bort den varje dag. Det tar flera timmar.
Föräldrarollen gör saken än mer påtaglig för Jona Dervishi. Hennes två egna barn är aktiva i klubben.
– De håller på att bli tokiga. Min son säger bara: "Jag vill brottas, jag vill brottas."
Hon befarar att en del barn redan har gett upp, och att andra kan tappa sugen när den ordinarie träningen uteblir.
– Som förälder känner jag mig tryggare när mitt barn tränar istället för hänger på stan. Det här är oansvarigt från kommunens sida.
Robert Nilsson, avdelningschef på ungdoms-, fritid- och kulturförvaltningen, beklagar att föreningarna har upplevt att kommunikationen från kommunen varit dålig.
– Det är olyckligt. Vi försöker vara så pass tillgängliga som möjligt. Men vi får försöka följa upp så att de känner att de inte har fått tydligt information om vad det är som gäller, säger han.
När kan föreningarna räkna med att få tillgång till lokalerna igen?
– Vi gör efterföljande kontroller just nu. Det som man behöver titta på är lite åtgärder kopplat mot brandutrymningsvägar och lite sådana bitar.Men vi hoppas på att vi kommer att kunna komma igång med den verksamheten inom kort.
Vad innebär det?
– Jag har inget riktigt exakt specifikt datum att kunna meddela. Men målsättningen att försöka få igång, förhoppningsvis under den här veckan, senast under nästa vecka.