Projektet heter numera Byakult 2.0 och ger förutsättningar för gemenskap för skolelever, nyanlända och glesbygdsbor i alla åldrar. Arbetet med Byakult börjar när höstterminen startar. Flera hundra människor är involverade på något sätt, Byakult är nämligen inte bara en teaterföreställning utan också mässa, marknad och workshops (seminarium).
Norrbottens Media besöker repetitionerna i bygdegården i Sammakko under söndagen. Glädjen och gemenskapen är påtaglig med många skratt. Några sångnummer och sketcher övas innan det är dags för en välförtjänt paus. Vid ett bord sitter Mona Nordström och följer med i manuset.
– Jag har varit med tre år men i år kan jag bara vara med på sångerna för jag har skadat ryggen, säger hon.
Inte för att hon sitter arbetslös, i stället har hon tagit på sig rollen som sufflös.
– Man ska sitta dolt och hjälpa till om någon glömt texten, förklarar hon.
Känslan hon får när hon står i strålkastarljuset går inte att beskriva, men hon gör ett försök:
– Man känner att man vill bjuda på sig själv. Man går in i sin roll, vad man än spelar för något. Det är väldigt speciellt, säger hon.
Emma Sedig och Alexandra Everos-Ström deltar för första gången. De säger att ingen av dem egentligen är mycket för att stå på scen.
– Men alla är så snälla och pushar en, det känns jättekul, säger Emma Sedig.
– Man visste inte om man gjorde rätt, men det kändes bra när alla sa att det såg bra ut. Jag längtar till föreställningen, säger Alexandra Everos-Ström.