Ingemar Holma, Ann-Katrin Lindblom och Kicki Backebjörk har tröttnat på vandaliseringen och ungdomsbrottsligheten. Det har resulterat i en ideell grupp som kallas Norrskens-teamet och som nattvandrar på stan. Dessutom är de själva föräldrar och vet hur mycket det betyder för barn och ungdomar att ha vuxna i sin närhet som bryr sig.
Förra veckan arrangerade de ett upptaktsmöte då de bjöd in intresserade för att diskutera vad som kan göras för att bromsa utvecklingen i samhället.
– Upprinnelsen var när man får höra vad skadegörelsen kostar. Det är flera hundratusen kronor det rör sig om och det är vi alla som får betala för det, även föräldrarna till de här barnen, säger Ingemar Holma.
Han är tidigare polis och har lång erfarenhet av ungdomskriminalitet. Vandalisering och exempelvis buskörning leder förstås inte alltid till andra brott eller ett liv i kriminalitet. Men det gäller att uppmärksamma de som är ute på stan och ”hittar på saker”.
– Säg ifrån om du ser något. Var är civilkuraget? Det känns som att det försvunnit. För det som händer nu är inte bus, det är kriminalitet. De flesta kommer det ändå att gå bra för. Men det räcker med de som faller dit och inte kommer ur det här, säger han.
– Föräldrar är så naiva, man vill tro sina barn. Men ungarna ska inte drälla i samhället nattetid. Gränserna måste tillbaka, säger han.
Tanken med Norrskens-teamet är inte att gruppen ska agera polis och väktare, utan helt enkelt vara vuxna som bryr sig. Visa att de är närvarande men även stävja eventuell brottslighet.
– Man funderar ju på vad det är som gör att de här barnen inte vill vara hemma, säger Kicki Backebjörk.
– Alla har inte föräldrar som inte kan se efter sina barn, barnen kanske flyr från problem hemifrån. Vi vet att många föräldrar inte har möjlighet att gå ut men många kan och ska gå ut. Och vi kan faktiskt göra en sak för varandra, jag kan se efter ditt barn om inte du kan, säger Ann-Katrin Lindblom.
– Men vi måste också våga meddela varandra om vi ser något, säger Kicki Backebjörk.
Arbetet fortsätter, bland annat väntar ett stormöte med olika parter. Målsättningen är att så många som möjligt ska bli engagerade vuxna.
– Jag har börjat ta kontakt med skolorna för att kanske få lämna en låda där ungdomarna kan lämna realistiska alternativ på vad de saknar i stan. På så sätt kan vi föra deras talan mot kommunen, säger Ann-Katrin Lindblom.
– Det vi saknar är en lokal där vi kan träffas och organisera oss. Där kan också ungdomarna komma till oss om de inte har någonstans att gå, säger Kicki Backebjörk.