Kullekören samlar ett 40-tal kvinnor i alla åldrar, den yngsta går på gymnasiet och den äldsta är strax över 70 år. Varje år arrangeras en julkonsert och en vårkonsert samt ett antal mindre arrangemang som alltid är lika uppskattade.
– Vi repar en gång i veckan, innan konserterna blir det förstås extra intensivt så man är lagom mör på föreställningsdagen, säger Pernilla Fagerlönn.
– Jag börjar lyssna på julmusik redan i augusti och när konserterna är över börjar man fundera på vad man kan göra till nästa år. Så det är egentligen julmusik året om, säger Pernilla Fagerlönn.
Med less blir hon inte.
– Nej, då skulle jag göra något annat. Det är viktigt att man tycker om det man gör för att det ska bli bra. Det går inte helt mekaniskt, det måste till lite mer, säger hon.
Kärleken till musiken är vad som förenar, men också glädjen över att göra något tillsammans med andra.
– Man mår så bra, man blir så glad av att sjunga tillsammans med andra. Utan musik, vad gör man då, säger Kristina Ståhl.
– Dels är det en spänningsaspekt, allt ska klaffa när man står där, hur reagerar publiken? Ett år när vi uppträdde på biografen drog filmen igång bakom oss men publiken trodde det ingick, vilket det alltså inte gjorde. Det var lite speciellt, säger hon.
Manskören Berget är relativt nybildad och har två år på nacken. De uppträder tillsammans med Kullekören och hoppas att en dag ha lika många medlemmar. I dagsläget är kören fortfarande ganska liten. Men körsångarna brinner för musik och den glädje den ger.
– En kompis föreslog att jag skulle följa med eftersom jag gillar musik så jag tog chansen. Det är verkligen roligt, det är själavård, säger Johannes Reinfors.
Rasmus Holmgren passar på att efterlysa fler medlemmar till kören:
– Kom hit, vi är inte farliga.
– Det är en otrolig gemenskap, vi är ett skojfriskt gäng, säger Christer Lind.