För fyra år sedan halkade Katarina Moberg på uppfarten. Hon skadade armen och drabbades av komplext regionalt smärtsyndrom, Complex regional pain syndrome - CRPS, vilket innebär en konstant och intensiv, brännande smärta av kroppsdelen som är drabbad.
– Jag har inte hittat något som funkat, vare sig träning, behandling eller operation. Vissa behandlingar har varit mer eller mindre lyckade, med betoning på mindre, säger Katarina Moberg.
Istället för att vänsterarmen blev bra fick hon istället ont i båda armar efter en operation och hon har problem med motoriken.
– Jag är skakig och kan inte använda alla fingrar. Det här med att ta på sig kläder med små knappar finns inte, säger Katarina Moberg.
Hon påpekar att det inte är synd om henne:
– Om folk kan lära sig att springa maraton fastän de amputerat benen så ska väl jag klara av det här, säger hon.
Att fallet förändrat hennes liv totalt är det ingen fråga om. Tidigare var hon en aktiv idrottare men nu kan hon ligga på soffan och kräkas större delen av dagen på grund av smärtan. Hon kan heller inte arbeta som sjuksköterska längre. Trots det har hon en positiv inställning till det mesta.
– Det är knepigt vissa dagar. Men om det skulle vara någon som är i samma situation som jag, och som tycker att allt är hopplöst, så vore det en bonus om man lyckas inspirera någon. Det finns de som inspirerat mig och om man kan skicka det vidare vore det en positivt, säger Katarina Moberg.
Hon har alltid varit kreativ: sjungit, spelat piano, skrivit texter och spelat in musikvideor. Hon har spelat piano i största delen av sitt liv men det kan hon inte längre.
– Jag saknar det enormt mycket. Sedan skadan har musiken hamnat litegrann bakom i prioritet men nu när vi vet lite mer om tillståndet känner jag att jag vill ta vara på all kreativitet. Det är ett sätt att frigöra endorfiner, som jag inte kan göra så lätt nuförtiden, säger hon.
Hon säger att hon fått lära sig själv att inte ånga på och att lyssna på kroppen.
– I alla år har jag pushat på fastän kroppen säger ifrån, det funkar inte längre. En bra dag för mig innebär inte att jag är smärtfri och kan göra saker, grundnivån är väldigt mycket smärta. En bra dag är att det går länge mellan kräkningarna.
Med en massa tjurskallighet - och talang - målar hon tavlor i olja, mestadels landskap.
– Jag kan inte längre rita porträtt men i mina landskapsmålningar kan jag använda skakningarna till min fördel. När jag tar mig för något vill jag göra det bra, säger Katarina Moberg.