– Det hade jag inte en tanke på, säger Johanna Schönfeldt, som är ute och går i solen i centrala Gällivare.
Hon har flyttat från Boden till Malmberget och har bott här i tre månader.
– Det är rätt oroväckande när man hör det, säger hon.
Siffror från Naturvårdsverket visar att LKAB:s gruvor i Malmfälten är en av de industrier i landet som släpper ut stora mängder stoft där de små partiklarna PM10 ingår. Partiklarna kan ge upphov till bland annat andnings- och hjärtbesvär.
LKAB påpekar att de uppgifter som företaget har lämnat till myndigheterna handlar om den totala mängden stoft, där PM10 bara ingår som en del som bolaget hittills inte har kunnat mäta. Men företaget bekräftar att det finns PM10-artiklar i utsläppen.
Börjar fundera
Det får Hans Johansson att fundera på vad partikelutsläppen innebär för honom som bor i Koskullskulle. Han är på lunchrast från jobbet och sitter vid fontänen på torget.
– Jag bor nära gruvan. Och man börjar ju fundera. Kan man bli sjuk av det i långa loppet?
Han tycker att LKAB borde satsa mer på att minska utsläppen.
– De kan väl aldrig göra för lite, säger han.
Alf Karlsson är ute och går med hunden i närheten och säger att han inte brukar grubbla över utsläppen.
– Man tänker inte på det. Man måste ju andas.
Och Marlene Silverlind, som kommer ut från gallerian lite längre bort, är inne på samma linje.
– Det är farligt att leva överhuvudtaget, säger hon lite skämtsamt.
Hon tror inte att utsläppen är något man tänker på om man liksom hon bor några kilometer ifrån gruvan.
Vet för lite
Per Johansson bor i södra Norge, men kommer ursprungligen från Nattavaara. Han är i Gällivare för att hälsa på sin mamma och kommer cyklande med en bukett blommor till henne. Han tycker att det borde göras mer för att minska utsläppen, även om det inte kommer ut så mycket partiklar i luften att det överskrider dagens gränsvärde.
– Är det fråga om kostnader så kanske staten bör bidra, säger han.
Han menar att vi vet för lite om hur miljöfarliga ämnen påverkar oss på sikt för att våga ta risken att släppa ut så mycket som vi gör.
– Det som är så oroväckande är att utvecklingen har gått så fort att vi vet inte vad vi gör med oss själva. Det är som ett jättestort experiment.