Av rädsla för repressalier vill ingen av de som Norrbottens Media talat med ställa upp med namn eller bild. Men genom fackförbundet Gruvfyran och tillsammans med fackordförande Tomas Larsson får vi träffa dem och ta del av deras berättelser om hur det är att arbeta på LKAB. Alla är på det klara med att de trivts och varit stolta över att arbeta på LKAB. Med betoning på varit.
I dag känner många en rädsla för framtiden och säger att de känner sig påpassade och vaktade. Någon tilltro till bolaget finns inte längre.
Det finns en stor besvikelse och ilska över hur LKAB går ut med att de inte kunnat nå produktionsmålen och att de vill lägga ut arbetet på entreprenad för att nå dessa mål. Men arbetarna berättar att förutsättningarna ändrats, som att hastigheten på vägarna har sänkts, bemanningen minskats och på grund av driftstörningar. Matematiken att öka produktion med minskad personal går inte ihop, menar de.
– Med minskad bemanning och ändrat arbetssätt har vi inte kunnat nå målen. Vi får inte de resurser och förutsättningar vi behöver och önskat för att leverera det de vill. Vi stångar oss blodiga men ingenting räcker, säger en gruvarbetare.
– Man säger att man fört dialoger med arbetarna och försökt lösa problemen, men det stämmer inte, det har inte förts dialoger med alla, säger Tomas Larsson.
– Det enda LKAB har gjort är att hota. Man har inte fattat att man måste börja lyssna på oss, säger en annan gruvarbetare.
De säger att arbetarna ger förslag på förslag till chefer för förbättringar men inte får något gehör. De berättar att de vill ha en dialog med högre chefer men får kalla handen.
– Jag tror att de närmaste cheferna är så styrda att det inte är någon idé för dem att gå med på något, säger en arbetare.
Samtidigt tror de att processen med att anlita entreprenörer är längre gången än vad LKAB ger sken av.
En gruvarbetare påpekar att det är till stor del samma personalstyrka som arbetar nu som under rekordåren.
– Det enda som ändrats är att vi har nya chefer. Att man sedan indirekt lägger skulden på oss känns orättvist. Det står LKAB på våra ryggar likaväl som på chefernas ryggar. Vi vill också att det ska gå bra för bolaget, säger gruvarbetaren.
LKAB väljer att svara per e-post. Från bolaget skriver man följande:
”Med hänsyn till de kommande förhandlingarna i detta ärende vill vi inte kommentera detaljer kring arbetets utförande eller de alternativ som LKAB överväger. De diskussionerna för vi direkt med de fackliga företrädarna. Vi har fört dialog med både fack och enskilda medarbetare och vi lyssnar alltid på förbättringsförslag. Det har inte framkommit att det skulle finnas brister i arbetsmiljön som förklarar produktionsnedgången. Att en arbetsgivare följer upp kraftiga avvikelser i produktionen och försöker lösa dem är en självklarhet.
– Magnus Arnkvist, enhetschef för Division Södra på LKAB.”