Det har gått en månad sedan världscupavslutningen i Falun. För Marcus Hellner har det inneburit en hel del funderande på den gångna säsongen - som inte alls blev som han hade tänkt sig.
- Ja, jag är besviken. Mest för att jag aldrig hade den där toppkänslan i kroppen, den som driver mig. Jag tycker inte att jag hade den någon gång i år.
Har det varit jobbigt?
- Det är tråkigt och trist. När man är där i hetluften, som på VM, och känner att man borde vara bättre... Det är frustrerande, väldigt frustrerande.
Men han är positiv inför framtiden, tänker göra flera förändringar i träningsupplägget och hoppas att toppformen ska infinna sig lagom till OS i Sotji.
- Det handlar mest om att få till det jag inte fick till på VM. Komma i bra form, ha en bra känsla. Det är nummer ett. Får jag till det tror jag det kan gå bra i flera lopp. Tremilen passar mig bra, sprinten också, och stafetten givetvis...
Viss kalabalik
Att det råder viss kalabalik i skidlandslaget har inte många gått miste om. Först hoppade förbundskaptenen Lars Öberg av sitt uppdrag, sen lämnade herrtränaren - och Hellners personlige tränare - Arild Monsen Sverige för Norge.
- Men jag påverkas nog inte så jättemycket av det. Sen är det klart att det är tråkigt att en person man jobbat mycket med, en kollega på något sätt, försvinner. Men jag förstår honom. Det betyder nog mycket att få jobba för sitt land, säger Hellner.
Apropå tränarjakten i landslaget har sprintstjärnan Emil Jönsson skämtsamt sagt i en intervju med längd.se att det viktigaste är att ha någon som kör bussen, sedan ordnar sig resten.
Marcus Hellner skrattar när han hör det.
- Det är väl att ta i. Det är väl klart att en ledare ska vara bra för gruppen, det måste vara någon som får alla att bli taggade. Någon som är engagerad och kan motivera. Sen är det som Emil säger, mycket ska vi ju göra själva. Men det behövs nog några fler kvalifikationer än att bara kunna köra buss.
Blev du förvånad av Lars Öbergs avhopp?
- Ja, det blev jag. Absolut. Men samtidigt är det alltid såhär på vårarna. Folk kommer och går. Jag har blivit van.